Europadagen handlar först och främst om fred, försoning och frihet i Europa självt.

Det var ju så allting började – att genom samarbete och integration knyta Europas länder så nära varandra att framtida krig blev både omöjliga och otänkbara. Det bägge förödande världskrigen under det förra århundradets första hälft gjorde den slutsatsen självklar för de folk och länder som förstörts och förötts av krigen.

Men det var vid den stora omvälvningen i samband med det sovjetiska imperiets och kommunismens sammanbrott som Sverige valde att helt och fullt vara med i detta freds- och frihetsprojekt. Vi tog det steget hand i hand med främst Finland.

Då var det naturligt för Sverige att vara ett av de länder som med störst kraft stödde den fortsatta utvidgningen av samarbetet med nya medlemmar. Vi hade ett starkt intresse inte minst av att de grannländer öster och söder om Östersjön som just återfått sin frihet kunde vara med i vårt samarbete. Det var viktigt också för vår egen säkerhet.

Men det handlade också om vår övertygelse om att det europeiska fredsprojektet måste vara öppet för alla Europas länder.

Varje utvidgning av det europeiska samarbetet har mötts av motstånd från de vars visioner redan nått sin gräns, men varje utvidgning har i efterhand kommit att ses som en framgång både när det gällt att stärka fred och säkerhet och att förbättra förutsättningar för den ekonomiska utvecklingen.

Vi är övertygade om att det som gällt hitintills kommer att gälla också i framtiden. Därför är Sverige fortsatt en av EU:s starkaste krafter för utvidgningen.

Det är därför vi välkomnar möjligheten av att Kroatiens förhandlingar om medlemskap kan avslutas under de närmaste månaderna, liksom att det nu öppnas nya möjligheter för länderna på Balkan. Betydelsen av det för fred och stabilitet i denna del av Europa kan knappast understrykas starkt nog.

Men det är också därför vi är övertygade om att ett EU som innefattar också ett demokratiskt Turkiet som respekterar rättsstatens principer och de mänskliga rättigheterna kommer att vara en starkare och bättre union i en rad avseenden. Vi kommer att behöva Turkiets demografiska och ekonomiska dynamik, och det är ingen tvekan om att Europas röst också skulle ges ökad tyngd i världen. Primitiva fördomar ur det förgångna – i vårt land representerade av Sverigedemokraterna – får inte spärra Europas framtida möjligheter.

Just nu är EU:s grannskapspolitik i fokus som sällan förr. Och det ligger väl i linje med svenska strävanden som kommit till uttryck inte minst i det Östliga Partnerskapet, som är ramverket för EU:s samarbete med länderna kring unionens östra gräns. Med samma kraft som vi fördömer förtrycket i Vitryssland vill vi öppna dörren för ett Ukraina som tydligt måste visa att man står fast vid sitt demokratiska vägval.

Det arabiska så kallade uppvaknandet och folkens modiga kamp för frihet är en händelse av nästintill samma betydelse för Europa som det sovjetiska sammanbrottet för två decennier sedan. Men på samma sätt som den östliga europeiska omvandlingen sträcktes ut över en betydande tid – men risker för både bakslag och konflikter – kommer den sydliga arabiska omvandlingen mot frihet och demokrati att spela ut under åtskilliga år.

EU:s omedelbara viktigaste uppgift nu är att stödja den demokratiska övergången genom att stödja reformer för mänskliga rättigheter, rättsstat och fria val. I juli blir det val i Tunisien och i september ett första val i Egypten. Att dessa länders demokratiska omvandling får stadga och styrka är kanske det som kommer att betyda allra mest för regionens frihet framöver.

Men vi måste också vara beredda för att öppna upp för handel och investeringar på ett sätt som gör det lättare för dem att möta de enorma ekonomiska och sociala utmaningar hela arabvärlden står inför. Frihandelsavtal är en början, men vi bör vara öppna för att de länder som väljer demokratins väg också kan bli en del av vår tullunion på det sätt som ju tydligt bidragit till Turkiets starka utveckling.

Egypten är näst Ryssland EU:s befolkningsmässigt största grannland, men vi har också band med Syrien med dess olika minoriteter. Det oacceptabla våld som landets diktaturregim nu utövar mot sin egen befolkning riktar sig i grunden mot dess egen möjlighet att överleva. En demokratisk övergång är en nödvändighet.

Vårt Europa måste vara en principfast kraft för fred, frihet och försoning, inte bara inom sina för stunden gällande gränser, utan i allt större delar av världen.

Inte sedan de dramatiska årens av sovjetiskt sammanbrott dagar har det framstått som så viktigt som just nu.

CARL BILDT (M)

utrikesminister

BIRGITTA OHLSSON (FP)

EU-minister