Mellanösternkonflikten är en av de mest utdragna konflikterna i världen. I centrum står frågan om hur israeler och palestinier ska leva i fred. Konflikten har blivit en symbolfråga med politiska, kulturella och religiösa dimensioner långt utanför regionen.

Fred mellan Israel och Palestina är inte bara eftersträvansvärt i sig, utan också en nyckel till en fredligare och tryggare värld.

Palestinierna har enligt FN rätt till ett eget land på de av Israel nu ockuperade områdena, Västbanken och Gaza. FN har avgjort att de palestinska flyktingarna har rätt att återvända till sitt land. Världens ledare har dock inte lyckats sätta tillräckligt hård press på Israel och landet har ännu inte godkänt FN:s resolution om att 1967 års gränser ska gälla.

Sverige har sedan årtionden ett gott rykte om att vara en garant för folkrätt och internationell rättvisa. Vi har också en lång tradition av att ha gått i bräschen för FN-beslut. De i Sveriges nuvarande regering sittande ministrarna Jan Björklund (FP) och Birgitta Olsson (FP) yttrade sig nyligen i frågan om ett erkännande av Palestina som fri stat. De förespråkar en tvåstatslösning med ett fritt Palestina och uttalar kritik mot Israels enligt Genevekonvitionen olagliga bosättningspolitik. Men trots sin kritik så kommer de fram till att FN bör vara passivt. Därmed vill folkpartisterna lämna ansvaret till de båda parterna Israel och Palestina, som har förhandlat aktivt sedan 1983 utan att lyckas komma överens om gränserna.

Vid sidan av detta fortgår Israels ockupation av palestinska området med konsekvenser som vi inte kan acceptera av både mänskliga och rättsliga skäl:

1. Israels bosättningar på det ockuperade Västbanken strider mot fjärde Genevèkonventionen som säger att en ockupationsmakt är förbjuden att flytta sin egen befolkning till ockuperat territorium.

2. Den mur Israel har byggt på palestinsk park strider mot folkrätten enligt Internationella domstolen i Haag. Israel anses av domstolen därför vara tvunget att riva muren, vilket inte skett.

3. Amnesty Internationel har i en omfattande rapporter påtalat de brott mot mänskliga rättigheter och internationell rätt som Israel begår på de ockuperade områdena.

I Regeringsdeklarationen 2011 står det: Sverige ska vara en stark röst för fred, frihet och försoning i Europa och i världen. Demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna ska utgöra hörnstenar i vår utrikespolitik.

Dessa vackra ord har tyvärr hittills vägt lätt när regeringen gör sin bedömning om man ska godkänna Palestinas rätt till sin egen mark. Utrikesminister Carl Bildt är inne på en liknande linje som folkpartisterna när han säger att ”vi inte är där ännu” angående ett erkännande av Palestina som en fri stat. Vår första fråga till Bildt och regeringen är: På vilka grunder väljer regeringen att Sverige inte ska godkänna Palestinas rätt att existera?

Av världshistorien har vi lärt oss att två demokratiska stater inte går i krig med varandra.

Sverige har tidigare godkänt stater utefter tre kriterier som folkrätten anger för att en stat ska existera: bebott territorium, vilket är uppfyllt, ett folk som bebor området, vilket är uppfyllt, samt en myndighet som utövar kontroll över området. Den internationella valutafonden IMF har efter granskning klargjort att den palestinska myndigheten nu är fullt kapabel att hantera ekonomin som en oberoende stat.

Därmed har de tre kriterierna tillgodosetts och uppfyller därmed de krav som Sverige ställde tidigare för godkännande av stater. Vår andra fråga är: Gäller inte dessa krav för regeringen längre?

Av världshistorien har vi lärt oss att två demokratiska stater inte går i krig med varandra. Frihetsvågen som sveper över arabvärlden öppnar inte bara nya möjligheter för ett fritt och demokratiskt Palestina, utan även för en fredligare och säkrare värld. Sedan den arabiska våren inleddes har de två största politiska organisationerna, Fatah och Hamas enats om att upprätta en palestinsk samlingsregering med uppgift att genomföra fria val i hela Palestina.

Efter år av låsningar vädras morgonluft och omvärlden har en viktig roll vad gäller att stödja den fortsatta processen för demokrati och fred. Sveriges regering bör därför stödja Palestinas ansökan om medlemskap i FN och erkänna landet som en fri stat.

PETER HULTQVIST (S)

MONICA GREEN (S)

PETER RÅDBERG (MP)

TORBJÖRN BJÖRLUND (V)

Svensk-Palestinska parlamentarikerföreningen