Ingvar Åkesson låtsas missförstå hela debatten om avlyssningslagen på Brännpunkt den 28 juni. Han svarar på marginell kritik långt från huvudfrågan, buntar ihop denna kritik med agerandet av den lilla klick dumhuvuden som alltid skickar mordhot åt alla håll och bakar ihop detta till en sörja som möjligen gör en och annan minister glad, men som hos oss övriga bara stärker känslan av misstro.

Det grundläggande problemet består av två delar.

1) FRA får potentiell tillgång till praktiskt taget all vår kommunikation. Detta försöker Åkesson inte ens för en sekund bestrida.

2) Ingen dator i världen kan avgöra vad som är kriminellt eller ej. Allt material som hämtas in måste alltså analyseras av människor.

Det FRA alltså kommer att göra är i princip att man googlar i vår privata e-post, får upp några tusen svar per dag och sedan sitter personal och tittar igenom dem med order att inte komma ihåg uppgifter av privat natur. Detta har uppgraderats till hårda order att inte komma ihåg uppgifter av privat natur och i höst kommer det dessutom förmodligen att uppgraderas igen till extremt hårda order att inte komma ihåg uppgifter av privat natur.

Allt helt meningslöst givetvis eftersom det är omöjligt att helt analysera materialet annat än med hjälp av människor och detta utgör en integritetskränkning av tidigare otänkbar magnitud. Analysen kan dessutom komma att visa sig ganska onödig om man spanar mot terrorism eftersom varenda terrorist lär kryptera sin kommunikation så hårt att FRA inte har en chans att knäcka den.

Åkessons försvarslinje är att man inte hinner kränka allas integritet. Han låtsas att det är detta vi kritiker har sagt, att all e-post kommer att läsas av människor, och den saken kan han ju svara på. Det är bara ett fåtal, ska vi gissa 30 000-40 000 per dag, som kommer att passera hans personals ögon.

De flesta av dessa, kanske 99,99%, kommer att vara oskyldiga personers privata kommunikation, resten kommer vara krypterat. Har vi ingen terrorism så kommer 100 procent att vara oskyldiga människors kommunikation som hundratals personer på FRA ska läsa utan att läsa. Åkesson säger att FRA inte ska ”spana” på svenska folket, men detta innebär ju i sak inget annat än att läsandet av vår e-post är slumpmässiga och inte systematiska. Slumpmässigheten ligger i om man råkat skriva något som passar FRA:s sökkriterier och om kommunikationen passerar gränsen, vilket den mesta

Om man själv skriver något som råkar passa det FRA spanar efter så har ju FRA tekniskt sett inte spanat på en, men det är en klen tröst när de ändå råkar få upp ens e-post som ett potentiellt hot.

Åkesson har två andra försvarslinjer, den ena lätt skrattretande och den andra missvisande.

Den första försvarslinjen är att regeringen inte vill någon något ont. De enda länder som konsekvent har använt denna princip som grund för statsbygget är diktaturer. Ingen enda demokrati tillämpar den utan samtliga har begränsningar, lagar kontrollsystem och allmänna val för att övervaka sina regeringar. Detta enligt den helt motsatta princip som säger att ett land aldrig någonsin ska ha regeringens goda vilja som skyddsmekanism för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag tror nu inte att Åkesson menar illa, han är givetvis demokrat, men att han inte inser att han gör bort sig med detta argument är tämligen pinsamt för honom.

Den andra försvarslinjen är att FRA bara gör vad man alltid har gjort. Eftersom vi får hoppas att FRA aldrig har sprättat upp vår post lite på måfå för att hitta hot mot landets säkerhet så är detta helt enkelt inte sant. Den spaning FRA nu ska genomföra innebär ett bra mycket större intrång i människors privata sfär än det FRA, såvitt jag känner till, har gjort tidigare.

Till detta kommer en rad andra frågor som Åkesson undviker. Vad regeringen gör nu är ju att anordna ett slags övervakningslotteri som vi alla ska delta i varje gång vi använder elektroniska kommunikationsmedel. Den osäkerhet det skapar hos människor är i sig kränkande. Det är som att regeringen hakat av alla dörrar på alla duschrum, men lovat att bara kika in någon gång ibland och då bara i jakten på terrorister.

Det underliggande antagandet här, som Åkesson inte alls diskuterar, är att vi alla har en medborgerlig plikt att duscha utan dörr om regeringen finner det lämpligt. Men en sådan plikt har man inte i ett demokratiskt samhälle. Och här ligger det som är det stora problemet med Åkesson och hans gelikar, att de ser det hela som enbart en praktiskt fråga.

Slutligen så är det detta det hela verkligen faller på. Det som skrämmer mig mest i hela den här historien är att de som drivit igenom FRA-lagen, liksom Åkesson, har en attityd till demokrati och mänskliga rättigheter som pendlar mellan ointresse och okunskap.

LAGE RAHM, riksdagsledamot (mp)