En rapport från Skolverket visar att likvärdigheten i skolan har minskat under de senaste 10-15 åren ( Brännpunkt 4/5). Det är naturligtvis oacceptabelt att elevers sociala bakgrund har inverkan på vilken utbildning de får. Denna utmaning måste tas på största allvar. I skarp kontrast till Socialdemokraterna ställer sig Moderaterna emellertid inte bakom idén att likvärdigheten stärks genom att inskränka föräldrar och elevers rättighet att fritt välja skola.

Ibrahim Baylan (S) skriver att han vill att skolans huvudmän ”ska se till att grupperna i skolan är socialt och etniskt heterogena” ( Brännpunkt 7/5). Detta är i praktiken omöjligt att åstadkomma utan att inskränka det fria skolvalet.

Mångfalden i skolan är viktig, men det är inte rimligt att tvinga kommuner att tvångsplacera elever i vissa skolor för att uppfylla en social och etnisk kvot. Moderaterna är övertygade om att det är föräldrarna och eleverna – inte kommunen eller staten – som ska välja vilken skola eleven ska gå i.

Skolverket skriver att elever med hög studiemotivation söker sig till skolor där andra studiemotiverade elever går, vilket enligt rapporten har haft negativa konsekvenser för likvärdigheten. Det grundläggande problemet är dock inte att högmotiverade elever väljer bort en skola med bristande kvalitet – problemet är att det finns skolor där kvaliteten brister. Likvärdighet uppnås inte genom att begränsa det fria skolvalet, utan genom att lyfta skolornas lägstanivå.

Regeringen har sedan 2006 genomfört omfattande utbildningsreformer för att stärka kvaliteten i skolan. Skolverkets rapport visar samtidigt att fler åtgärder måste vidtas för att lyfta lägstanivån och minska skillnaderna mellan olika skolor.

Det är därför glädjande att regeringen tidigare i veckan presenterade ett nytt reformpaket, med fokus på utökad undervisningstid och nya stödfunktioner, som innebär att ytterligare steg tas för att motverka segregation och stärka likvärdigheten i skolan.

MARGARETA PÅLSSON (M)

ordförande i riksdagens utbildningsutskott