Maria Larsson (kd) skriver på SvD Brännpunkt den 3 april att det behövs åtgärder för en minskad totalkonsumtion av alkohol tillsammans med åtgärder som motverkar skadligt dryckesbeteende, samt att regeringen efter en EU-dom kommit till slutsatsen att det ska bli tillåtet att importera alkohol för privat bruk inte endast genom ­yrkesmässig befordran utan också via så kallad oberoende mellanhand.

Detta låter sig dock svårligen förenas, eftersom det kommer att bli avsevärt enklare att importera ­alkohol och att undvika ålders­kontroll och skattelagstiftning. ­Totalkonsumtionen kommer därmed att öka och skadorna med den.

I december 2007 lämnade Alkohollagsutredningen sitt delbetänkande ”Några alkoholfrågor med EG-rättslig anknytning” (SOU 2007:113).

En väsentlig skillnad jämfört med Maria Larssons förslag är att utredningen – efter analys av såväl domen i Rosengren-målet som det därefter avgjorda målet om fördragsbrott – gjorde bedömningen att det bör vara tillräckligt att öppna för privat import under yrkesmässig befordran.

Trots det har nu Maria Larsson lagt fram sin proposition som i praktiken släpper importen av alko­hol helt fri.

Visserligen sägs att det ska uppdras åt Alkohollagsutredningen att undersöka om kontrollmöjligheterna vad gäller skattebetalning etcetera kan förbättras.

Men vad kan den utredningen förväntas åstadkomma när regeringen samtidigt föreslår riksdagen att undanröja nödvändiga förutsättningar för att ålderskontroller och skatteindrivning ska kunna fungera?

Som jag någon gång tidigare haft anledning att konstatera är det långt ifrån alltid EU eller EG-domstolen som är det avgörande problemet när det gäller eftergifterna i den svenska alkoholpolitiken.

Regeringens agerande i denna fråga kan bli till ett politiskt svek, som påminner om den socialdemokratiska regeringens agerande i införselärendet 2000.

Eftergiften framställs som oundviklig men är i verkligheten en följd av ointresse eller oförmåga att hävda en socialt och folkhälsomässigt inriktad politik.

De ekonomiska intressena triumferar än en gång på folkhälsans bekostnad.

Kristdemokraterna beskrev sig i valrörelsen som en garant för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Om propositionen fullföljs ser vi vad det var värt!