Radiosåpan går mot sitt slut, får vi hoppas. I samband med att Marika Ehrenkrona tvingats avgå har hon fått framställa sig som ett offerlamm i pressen. Styrelsen har också kritiserats för att ha tagit politiska hänsyn. Ingenting av detta är riktigt.
Jag har bevittnat turerna på nära håll. Om vi först tar beskyllningarna om att styrelsen tagit politiska hänsyn, så faller det på sin egen orimlighet: två socialdemokratiska styrelsemedlemmar hörde till dem som röstade nej till Berner, trots att något uttalande från socialdemokratiskt håll inte kommit. Det är inte troligt, att de skulle bry sig om vad t ex Alf Svensson haft för åsikt i frågan.
Nej, styrelsens majoritet visade styrka genom att ta hänsyn till det nästan totala motståndet från personalen mot att Berner skulle bli ny vd. Här har medbestämmandelagen fungerat, och det är mycket glädjande.
Marika Ehrenkrona gick däremot bakom ryggen på styrelsen och lovade Berner, att förordet i styrelsen var lika med, att han skulle få jobbet. Inte underligt då,
att han sa upp sig från den tjänst han redan hade.
Direkt efter det att styrelsen sagt nej, gav Marika Ehrenkrona - återigen bakom ryggen på styrelsen - SRAO:s vd i uppdrag att skriva ett avtal om kompensation med Joakim Berner.
Det undertecknades den 10 april, men blev känt av styrelsen först den 6 maj. Därefter ville Ehrenkrona göra gällande, att hon inte stod bakom avtalet i den form det skrevs.
Marika Ehrenkrona vill inte finna sig i att bli utsedd till syndabock, men om en syndabock någonsin rättmätigt kan utses, så är det så i det här fallet!
Calle Friedner
