Allt mer av EU:s framtida rättsutveckling kommer – även om Lissabonfördraget antas – att ske genom EG-domstolens rättstillämpning.
EG-domstolen kommer dessutom att bli mer av en politisk instans eftersom politiska överenskommelser blir svårare att nå med 27 medlemsstater som lagstiftare.
Framtida europeisk lagstiftning kommer att bli än mer allmänt hållen och utrymmet för värderingar vid tolkning av rättsakterna större.
EG-domstolens politiska roll i utvecklingen av EG-rätten har blivit tydligare – inte minst genom Lavaldomen. Enligt vår mening har EU juridifierats. Ett fåtal jurister får en oproportionerligt stark maktställning.
Bakvägen har juristerna fått en politisk makt som i praktiken övertrumfar lagstiftarens makt.
Nomineringar till EG-domstolen diskuteras nästan inte alls – på sin höjd kan medierna åstadkomma en gäspande notis när en ny domare utses. När regeringen utnämnde Sveriges nuvarande domare, Pernilla Lindh, var det i form av ett sömnigt pressmeddelande.
Någon medial debatt eller granskning av Lindh skedde inte inför nomineringen trots att hennes värderingar och juridiska tolkningar kommer att påverka miljontals européer.
Man kan jämföra med det federala systemet i USA. Där debatteras den högsta domstolen och dess ledamöter livligt utifrån ett politiskt perspektiv.
Ingen blundar där för att domstolen har stor politiskt makt. Nomineringsprocessen till domstolen följs och granskas minutiöst av medierna.
EG-domstolens växande inflytande över rättsutvecklingen gör den mer beroende av medborgarnas och medlemsstaternas acceptans av dess beslut.
Domarna i EG-domstolen har genom sina tolkningar av gemenskapsrätten en oerhörd betydelse. Besluten angår oss alla i vårt dagliga liv.
EG-domstolens legitimitet och moraliska auktoritet måste diskuteras. Frånvaron av en sådan debatt är ett allvarligt demokratiskt problem.
Domarna utses idag av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.
Det innebär i praktiken att varje medlemsstat nominerar en domare och att övriga medlemsstater inte invänder. Den demokratiska insynen i processen är i praktiken obefintlig.
När det gäller andra gemenskapsinstitutioner som Europeiska centralbanken och kommissionen pågår en ständig granskning genom såväl politiker som massmedier.
Ledamöter förhörs genom offentliga utfrågningar i Europaparlamentet innan de tillträder.
När Pernilla Lindh fick en direkt fråga av Jusektidningen, om inte domarna i EG-domstolen borde väljas mer publikt, svarade hon: ”Nej, varför då? Vad skulle vi vinna? Vi är ju utfrågade, granskade och rekommenderade av våra regeringar.”
Vi vill erinra om att det var den demokratiska processen, genom förhören i Europaparlamentet, som tvingade Italiens regering att återkalla den omdiskuterade Rocco Buttiglione som kandidat till kommissionen.
Vi anser att även EG-domstolen bör omfattas av parlamentarisk insyn i konsekvens med vad som gäller andra EU-institutioner. Genom Lissabonfördraget införs en granskningskommission där parlamentet finns representerat.
Detta är ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt.
Inte heller ska betydelsen av domarnas bakgrund i vitt skilda rättstraditioner underskattas. Flera av de nya medlemsstaterna är nyblivna demokratier.
Varje medlemsstat representeras av en domare. Med utvidgningen av EU har en omfattande förskjutning av maktbalansen i EG-domstolen ägt rum. Varför diskuteras inte betydelsen av detta?
Det kanske mest anmärkningsvärda när det gäller EG-domstolens arbetssätt är att vi medborgare inte har någon möjlighet att se vilka alternativ och avvikande uppfattningar som finns. EG-domstolen talar med en röst och tillåter inga avvikande meningar.
Till detta ska läggas att andra parter, exempelvis facket, med direkt intresse av utgången i ett mål har ytterst begränsade möjligheter att yttra sig i EG-domstolen. Insynen i pågående mål är dessutom obefintlig.
Utgången i Lavalmålet aktualiserar ett behov av att reformera EG-domstolen.
Vi anser att domare som nomineras till EG-domstolen ska godkännas av Europaparlamentet, att den nationella nomineringsprocessen bör göras mer publik samt, inte minst, att EG-domstolens arbetssätt bör reformeras.
Domstolens avgörande betydelse i politiskt viktiga frågor motiverar en mer intensiv debatt om dess roll, nomineringar av ledamöter samt domstolens arbetssätt.
CLAES-MIKAEL JONSSON
jurist LO
MATTIAS LANDGREN
jurist Unionen
