Det hänger ett växande hot över Sveriges bibliotek. Om biblioteken ska fortsätta vara ryggraden i infrastrukturen för allas rätt till förkovran och bildning måste frågan om e-böcker lösas. Åtgärder måste vidtas för att möta den nya tidens vanor så att inte biblioteken riskerar förvandlas till museala institutioner.
Vad är en bok? Dagens låntagare vill allt oftare låna digitalt, via en dator, smarta telefoner eller läs- och surfplattor. Folkbiblioteken måste få förutsättningar att erbjuda ett attraktivt och tillgängligt digitalt bibliotek. Viljan finns hos biblioteken, men finns viljan hos regeringen och hos förlagen?
Att det finns folkbibliotek idag beror på att Sverige på 1930-talet, efter en långdragen och intensiv debatt, bestämde sig för att göra en kulturpolitiskt motiverad inskränkning i upphovsrätten för folkbildningens skull. Alltså att låna ut böcker. Önskemålet om en hög kunskapsnivå vägde mer än oron för att möjligheten att låna helt skulle utradera människors vilja att betala för böcker. Idag finns det få som värnar så mycket om bibliotek som författare, upphovsmän som borde oroas om biblioteken hotade deras försörjning.
Just nu uppstår frågan på nytt, kring det digitala. Och samma strid för folkbibliotekets roll behöver tas än en gång, men med utgångspunkt i den nya tekniken. Det är ju innehållet som är kärnan i information och kultur, inte paketeringen. Däremot kan paketeringen bidra till att olika grupper, troligen fler än idag, hittar fram till innehållet.
Det finns framför allt två problem med e-böcker i biblioteken idag: kontrollen över vilka böcker som skall finnas på biblioteket och kontrollen över kostnaderna. När det gäller pappersböcker kan biblioteket helt styra sitt bokbestånd. De pappersböcker som finns i tryck och till salu kan biblioteken köpa in och låna ut. När det gäller e-böcker är situationen mer komplicerad. Förlagen styr över vilka böcker som finns tillgängliga. När det gäller e-ljudböcker har Stockholms stadsbibliotek bara möjlighet att låna ut 54 procent, alltså lite mer än hälften, av E-libs utbud. E-lib är den ledande aktören inom distribution av digitala böcker och företaget ägs gemensamt av de största förlagen i Sverige.
Dessutom måste biblioteken betala ungefär 20 kronor för varje påbörjat e-bokslån. Om många av oss väljer att låna våra böcker digitalt, ja då spräcks bibliotekens budgetar. Paradoxen blir att ju fler som intresserar sig för e-boken, desto mer begränsas bibliotekens utbud. Under det senaste året har andelen e-medier som biblioteken får låna ut från E-lib minskat, medan låntagarnas intresse har ökat.
Samtidigt har det tekniska skydd som lagts in för att skydda filerna mot fildelning utvecklats åt två helt olika håll, där biblioteksanvändarna har dragit det kortaste strået. Det är idag krångligt, ibland till och med omöjligt, att överföra de lånade filerna på grund av det så kallade drm-skydd som förlagen har bestämt ska gälla för biblioteksutbudet. På den kommersiella sidan däremot har de valt att helt ta bort samma skydd, eftersom man upplevt det som för krångligt för köparna.
Det folkbiblioteket behöver idag är en uttalad önskan från befolkningen, de folkvalda och olika parter inom bokbranschen att biblioteken ska fortsätta att ha den roll som förmedlare av litteratur som de haft hittills, för att man anser att det är en roll som gagnar hela samhället. Principen är enkel. Biblioteken gör ett kvalificerat urval av titlar, köper in medier och lånar ut dem utan kostnad för låntagaren. Oavsett format. Biblioteken samexisterar med kommersiella intressen, som förlag, men låter inte sitt urval och uppdrag styras av marknaden. En affärsmodell som fungerar både för att sälja och låna ut e-medier behöver tas fram gemensamt.
Frågans lösning kräver nationellt agerande genom regeringens försorg. Den litteraturutredning som aviserats får inte endast handla om hur boken i dess traditionella form kan stärkas och nöja sig med att kartlägga hur de läsfrämjande insatserna ska utvecklas. Om biblioteken ska kunna utvecklas måste utredningen tillsättas skyndsamt och få ett tydligt uppdrag att arbeta fram ett förslag som ger medborgarna fri tillgång till litteratur och kunskap, genom en mångfald av medier.
Att säkra medborgarnas rätt till bibliotek med rätt att låna ut böcker i olika former är den helt avgörande ödesfrågan för oss som vill värna biblioteken och läsandet.
INGA LUNDÉN
stadsbibliotekarie, Stockholms stadsbibliotek
MADELEINE SJÖSTEDT (FP)
kulturborgarråd, Stockholms stad
