Om och när oljeproduktionen börjar avta så kommer det sannolikt att innebära den största kris som den västerländska civilisationen någonsin ställts inför.

Charles A.S Hall

Det står klart att majoriteten av världens ekonomier inte längre växer – antingen växer de inte alls eller så växer de inte som de ”borde”, och en gång gjorde. De flesta är ivriga att skylla detta på politikerna eller på en felaktig penning- eller finanspolitik. Färre är det som förstår att vi lever i en allt mer resursbegränsad värld. De viktigaste råvarorna i världen – olja, gas, trä, grundvatten, fisk och så vidare – är borta, kraftigt reducerade eller svårt drabbade av föroreningar.

Låt oss titta på vårt viktigaste bränsle, petroleum (det vill säga olja och naturgas). Vi lever i en ”oljeålder”, i betydligt större utsträckning än i en informationsålder eller en postindustriell ålder.

Se er omkring. Nästan allt som vi gör i våra samhällen styrs av petroleumanvändningen. Den förser oss med mat, transportmedel, jobb, utbildning, media, komfort, kemikalier, gödselmedel och mediciner. Andelen av vår energianvändning som kommer från petroleum har knappt ändrats på mer än ett halvsekel. Solenergi står för mindre än en procent och ökar bara marginellt sin andel av den totala energianvändningen. Viss energieffektivisering har ägt rum, men våra ekonomier förbrukar fortfarande samma mängder olja, gas och kol varje år.

Oljeanvändningen som förut steg regelbundet med två till tre procent årligen, har på senare tid stannat av på omkring nolltillväxt – i nästan perfekt synkroni med vår fallande ekonomiska tillväxttakt.

Problemet är inte att oljan håller på att ta slut utan vad som händer när oljeproduktionen inte längre kan möta världens och de nationella ekonomiernas tilltagande behov. Befolkningstillväxt och en ökad användning av petroleum i energiframställningen i de oljeexporterande länderna förvärrar situationen. Med oljeproduktionstoppen – ”peak oil” – menas den dag då det inte längre går att öka oljeproduktionen. ”Peak oil” är inget teoretiskt koncept, utan ett väldigt verkligt skeende, som ägde rum i USA 1970 och som inträffat i omkring sextio av världens åttio oljeproducerande länder.

Frågan är när toppen kommer infalla för världen som helhet? Omfattande data tyder på att den redan kan ha ägt rum, eller snart kommer att göra det.

Samtidigt ökar energikostnaden för att producera varje nytt oljefat. Detta beror till stor del på att EROI – ”Energy Return On Energy Invested” – eller energiavkastningen per investerad energienhet för olja (och de flesta andra bränslen) avtar. Den avtagande energiavkastningen innebär att resursuttömningen dominerar över de tekniska framstegen.

Samtidigt så förbränns i genomsnitt en kaffekopp olja (eller något annat bränsle) för varje dollar vi spenderar. Det finns så vitt vi kan förutse inga substitut för olja och gas vad gäller kvalitet och omfattning. Inga alls. Som varje öldrickare vet så börjar glaset fullt och slutar tomt. Desto snabbare man dricker, desto snabbare tar det slut. Baren är stängd. Ekonomisk tillväxt påskyndar uttömningen av oljereserverna.

Det finns enorma mängder olja kvar i marken, kanske fem gånger mer än vad vi redan utvunnit. Problemet är att merparten av den håller väldigt låg kvalitet, vilket innebär att energiavkastningen blir låg och avtar till dess att det slutligen krävs ett oljefat för att producera ett oljefat. Stigande priser löser inte problemet.

Om och när den globala oljeproduktionstoppen inträffar och produktionen börjar avta så kommer det sannolikt att innebära den största kris som den västerländska civilisationen någonsin ställts inför. Det kommer att i grunden förändra våra ekonomier och de liv vi lever. Ändå har inga politiker detta på sin radarskärm, och endast väldigt få forskare. Det är på många sätt möjligt för oss att anpassa oss till den nya verkligenheten, men inte om vi väljer att ignorera den.

CHARLES A.S HALL

professor SUNY College of Environmental Science and Forestry, författare till boken Energy and the wealth of nations

Översättning: Veronica Nordlund, Global Utmaning