Luciano Astudillo efterlyser, som många andra, t ex den svenskfödde imamen Abd al Haqq Kielan, en svensk högskola för utbildning av imamer (SvD Brännpunkt 28/7 2005, 30/7 2005 och 4/2 2006).
”Islam behöver”, som Astudillo framhåller, ”ges förutsättningar att bli en lika svensk företeelse som köttbullar, pizza och kebab”. Det låter bra. Resonemanget är dock aningslöst och fördomsfullt.
Grundproblemet är att han föreställer sig muslimer som en homogen grupp där alla känner och tänker på samma sätt i trosfrågor.
Denna helt felaktiga grundpremiss leder till idén om att en svensk imamutbildning med automatik innebär att alla ”muslimer kan bli svenskar på riktigt” och omfatta Europas värderingar.

Sannolikheten är lika hög för den motsatta utvecklingen: att en svensk imamutbildning leder till etableringen av en religiös institution som används för att skydda muslimer mot det sekulariserade Sverige.

Det är inte muslimer i allmänhet som vill etablera institutioner, utan islamisterna. De kan vara moderata,
konservativa eller radikala i sin hållning.
Gemensamt för islamisterna är att de ringaktar västerländska värderingar (jämlikhet mellan kvinnor och män, t ex) och betraktar islam som överlägsen alla andra läror.
Religiösa institutioner utgör viktiga instrument i islamisternas arbete att skaffa sig ideologisk kontroll över muslimers tänkande. Det finns ingen anledning att bli islamofobisk när det gäller islamismen.

Man bör dock vara medveten om att det är aktörer som primärt eftersträvar att islam ska spridas till så många som möjligt och inte, som det ofta förespeglas av svenska akademiker och politiker, att islam ska ges svenska konturer.

Mahmoud Aldebe och Sveriges muslimska förbund har formulerat kärnan i denna hållning i skriften ”Att förstå islam”, nämligen att svenska islamiska församlingar ska sätta dawa (mission) högst på dagordningen genom att etablera kontakter med svenska beslutsfattare och propagera för islam i radioprogram eller på andra sätt.
Det är inte integration, utan isolation, som
står överst på den politiska dagordningen för dessa aktörer.

Det finns inga garantier för att muslimer i Sverige skulle lyssna mer till svenskutbildade imamer än mer radikala imamer i andra delar av världen.

Islam befinner sig, som exemplet Jyllands-Posten så tydligt visar, i en global offentlighet där våldsbenägna aktörer i olika delar av världen försöker etablera tolkningsföreträde om vad islam står för. Dessa krafter kommer knappast att lämna svensk imamutbildning i fred.
Islamister, imamer, traditionellt skriftlärda, har i många år utkämpat en strid om troende muslimers själar. Här är internet lika betydelsefullt som fatwor formulerade av stormuftis i den muslimska världen.
Moskésituationen avspeglar den interna strid som pågår bland islamister. Moskéerna, särskilt källarmoskéerna, företräds i regel av islamister med olika ideologisk inriktning som använder moskén för att skapa manlig gemenskap och för att rekrytera unga muslimer till verksamheten.

Astudillos idé - att det skulle innebära en
försvenskning av islam att ersätta källarmoskéerna med ”öppna, ljusa och riktiga moskéer” - bidrar till en ideologisk fördunkling kring frågan om islamismen.

I realiteten innebär det sannolikt att islamisterna höjer standarden på sina lokaler, inte att islam blir svenskt.
Det finns anledning att vara skeptisk till etableringen av en imamutbildning i Sverige eftersom det i dag är oklart vilka aktörer som ska anses representera islam.
Man kan också fråga sig om gemensamma resurser ska användas för en imamutbildning så länge religiösa ledare i Sverige är så ovilliga att systematiskt arbeta för att komma till rätta med de radikala krafter som kidnappat religionen från muslimer i allmänhet.
Ledarna har ett betydligt större ansvar än andra att disciplinera de grupper som hotar omgivningen med våld så fort det sker något de ogillar.

Respekt, och institutioner, är något som förtjänas och inte något man får till skänks eller kan hota sig till.

Fotnot: Vid Ersta Sköndal drivs sedan flera år tillbaka den
akademiska delen av en svensk imamutbildning i samarbete med den fristående Svenska islamiska akademien. Ordförande är förre diplomaten Muhammed Knut Bernström, som översatt Koranen.