Mycket talar för att situationen i Afghanistan kan förvärras, också där Sverige ansvarar för säkerhet och återuppbyggnad runt Mazar- e-Sharif.

Talibanerna har haft stora framgångar i södra Afghanistan. Bekämpning av vallmoodlingar har lett till att många bönder mist sin försörjning och den afghanska regeringen tappat i förtroende.

Det svenska åtagandet är omfattande. Försvarsmakten har med stora svårigheter byggt en camp. ÖB:s egen utredning visar att kostnaderna blev mer än dubbelt så höga som beräknat. Trots detta blev projektet både kraftigt försenat och bristfälligt.

Medan t ex Norge har en provinsadministration att samverka med måste den svenska styrkan samverka med fyra. Liksom samverkan med de nationella myndigheterna försvåras uppgiften av att Sverige saknar ambassad i Kabul.
Myndigheter talar ogärna om problem och misstag. Den öppenhet som visats av Försvarsmakten ifråga om Afghanistan måste därför tas på största allvar.
Hela åtagandet har planerats och byggts upp av den socialdemokratiska
regeringen. Sedan dess har de yttre omständigheterna i Afghanistan förändrats.

Regeringen bör därför skyndsamt göra en total översyn av den svenska insatsen.

Sverige har flera gånger uttalat att vårt engagemang i Afghanistan är långsiktigt. Denna ståndpunkt får inte överges, men det kräver dock att våra resurser anpassas till uppgiften.
Jämfört med Norge har Sverige hälften så många soldater på motsvarande yta och befolkning. Det leder till färre kontakter med lokalbefolkningen, vilket gör det svårare att förutse och förebygga hot, både mot civilbefolkningen samt den svenska och utländska trupp som är under vårt ansvar.

Vi avvecklar nu militära missioner i flera andra länder, samtidigt som anslagen för internationella insatser kraftigt förstärks.
Det nya utrymmet måste användas för att förstärka i Afghanistan. Målet borde vara en fördubbling av antalet svenska soldater - från 250 till 500 - inom ett halvår.

Handlingsfriheten finns nu. Till våren kan både de faktiska och de politiska möjligheterna
vara mer begränsade. Kan svenska politiker av i dag ta på sig ett större ansvar än att sända män och kvinnor utomlands? Knappast.
Och det är ett ansvar som förpliktar.

Allan Widman
försvarsutskottet (fp)

Birgitta Olsson
utrikespolitisk talesman (fp)

Nina Larsson
försvarsutskottet (fp)