Vem är egentligen ansvarig för vad under Dreamhack? Eller för att ta upp ett klassiskt exempel: hur många personliga hot kommer skickas med brev till Posten ställs inför rätta? När ska frimärkssamlare och tillverkare av gratulationskort bli uppringa för en kommentar kring alla felaktiga fakturor och osignerade prenumerationer?

Det är inte svårt att lista ut att det inte handlar om lag och ordning eller rätt och fel när hoten mot en festival kommer in. Att Posten inte är ansvarig för vad brevskrivare gör förstår vem som helst, men till skillnad mot polisens och rättsväsendets samarbete med postterminaler så verkar inte branschorganisationerna vilja skydda sina älskade artister och medlemmar i någon större utsträckning än att spotta ut i tomma luften.

Jag undrar om det har förekommit en dialog med Dreamhack. Om någon har bett om en kartläggning i form av direkta bevis, som till exempel det omöjliga: visa exakt vad det är som fildelas och vad av det som är illegalt.

I riktiga, juridiskt korrekta siffror, inte bara vilda gissningar. Eller om någon har bett någon sluta, med ett hypotetiskt brott eller med ett riktigt, pågående. Om det är hela filer eller små delar som sprids och därför troligtvis inte kan användas som laglig grund till en razzia. Om det är via Dreamhacks nätverk eller besökarnas egna som informationen mestadels sprids, om den är lösenordsskyddad och därför i en sluten grupp eller inte, och framför allt om någon har bett Dreamhack göra något som skulle kunna sätta ett litet kommatecken för det ”kriminella användandet” av allt detta internet.

Det som helt enkelt heter förebyggande syfte. Som vanligt försiggår det inget förebyggande, för de vet att det finns ingen möjlighet att få tillbaka exemplarförsäljning så som den såg ut innan, med artisternas låga andelar och allt som hörde till. Och som vanligt tänker IFPI, antipiratbyrån och alla andra hundar fortsätta skälla mot ingenting, oavsett hur löjliga de ser ut, allt i takt med att deras trovärdighet minskar.

Är de verkligen ute efter kriminella element? Tror de själva på att de är privatdetektiver, ute i strid för att skydda den hårt arbetande konstnären och producenten – ingen annan gör ju det längre? Om alla dessa företag och företrädare för branschen vill ha makt i storlek med rättsväsendets och polisens så måste de börja jobba på samma sätt, ett hett tips är – förutom att inte själva bryta mot lagen – försöka motverka brottens uppkomst.

Och användarna då? Dreamhack håller sig till lag och ordning genom att inte leka privatdeckare, de är inte mer ansvariga än någon annan. Det står klart och tydligt i avtalet att man inte ska bryta mot lagen på festivalområdet, vilket i sig är lite onödigt då alla vet att man fortfarande befinner sig under samma lagbok även om man är i en annan stad eller mässhall. Men okej, det kanske behövs – om inte annat så för att slippa trakasserier från okunniga företag.

De kan och ska inte göra mer än så. Men kan någon säga någonting om datoranvändarna? Absolut, en mässlokal med 6 000 skärmar är – med alla nya möten, vänskapsband, fritidsintressen, besvikelser och segermoment som faktiskt är omöjligt att dela upp i legalt och illegalt – så mycket mänskligare än en branschorganisation. Det spelar ingen roll vem den säger sig representera, den är inte byggd för att skydda medborgare eller verka demokratiskt.

Mänskligt.

Det är inte festivalbesökare som vill förebygga kriminalitet genom att enväldigt endast tillåta spridning av kontrollerad information, sådant som vi känner till från diverse diktaturer och inte vill ha här. Det är inte Dreamhacks överlyckliga gamers som vill bygga fler kyrkogårdar, för hur mycket joltcola som än tas in så ligger det inte i deras intresse att förlora. Och än så länge har de lagen på sin sida, hur trög och korkad en lag än må vara så är den där och skyddar dem.

Förhoppningsvis fortsätter Dreamhack att förstå det.

Sara Sajjad

talesperson Piratbyrån