Alla cheferna för kammarrätterna och hovrätterna utom chefen för hovrätten i Jönköping har gått ut i en artikel på Brännpunkt 5/6. Dessa skribenter är förvaltningschefer och inte domare. Som förvaltningschefer har de sin lydnad mot den politiska makten i regering och departement och arbetar för att de finansiella regeringsmålen skall uppnås.

Förvaltningscheferna skriver i artikeln att allt nu är så bra i domstolsvärlden efter mycket nedlagt arbete. Men så tillfogar de att budgetläget är mycket besvärligt och att det blir svåra konsekvenser ”om inte omedelbara åtgärder vidtas”. Olyckorna kommer att bestå i stora nedskärningar, att rättegångsmålen läggs på hög och fördröjs. Nu har dessa chefer förslag att komma med som i vart fall skall medföra förbättringar på lång sikt. Nästa års olyckor lämnar de utan förslag till åtgärder. Orsakerna till allt elände är att den ökande belastningen av brottsligheten ständigt kräver allt större resurser och liksom kramar musten ur rättssystemet.

Ett av chefernas förslag är att man skall avskaffa nämndemännen i överrätterna och kanske i åtminstone viss utsträckning i underrätterna. Det är ju lätt att se att det inte betyder något alls. Kostnaden för nämndemän är i stort sett försumbar i den allmänna miljardrullningen.

Angreppen på nämndemännen i överrätt har helt andra orsaker än strävan efter effektivitet och billigare dömande. Dessa nämndemän är sedan de tillkom en nagel i ögat på särskilt hovrättsdomares självbild av att de kan allt själva.

Nämndemännen i den första instansen som var häradsrätten på landet har gamla anor och hör förvisso till en gången tid. Man har emellertid in i nutiden funnit ett värde i lekmannamedverkan i dömandet och det har utvidgats till hovrätterna och kammarrätterna. Man har också infört att varje nämndeman har en röst lika mycket värd som en juristdomares. Motiveringarna för nämndsystemet har stötts och blötts i otaliga omgångar.

Nämndemännens stora värde är enligt min mening att juristdomaren i varje mål skall förklara för dem vad lagen innebär och hur den skall tillämpas. Om nämndemännen förstått och instämmer i juristdomarens ståndpunkt har man uppnått målet att rättskipningen är förståelig för vanliga kloka medborgare. Jag tror att juristdomarna med fördel bör gå igenom denna pedagogiska skärseld och att medborgarna tjänar på saken. Om inte juristdomaren i kammarrätten kan förklara sina invecklade frågor om pension och sjukförsäkring för en nämndeman är det illa ställt med både lag och rätt. Nämndemän skulle också göra stor nytta även i Högsta domstolen.

Cheferna förespråkar också att det införs prövningstillstånd för alla mål för att de skall kunna tas upp i överrätten. Den stora betydelsen av detta är att inget brottmål oavsett om tingsrätten dömt till livstid eller annat fängelsestraff får tas upp direkt i överrätten.

Alla vet att prövningstillstånd är ett system för skönsmässigt urval av vilka mål som skall få ny prövning. Det är endast de mål som verkar intressanta som kommer upp och tidspressen i arbetet sätter höga krav på vad som är intressant nog. När de nu gällande reglerna infördes 2008 underlät man att utvidga kravet på prövningstillstånd utöver de lindriga fall, främst bötesfall, där det redan gällde sen ganska lång tid tillbaka. Detta berodde på att det ansågs rättsligt omöjligt att sänka rättssäkerheten så mycket. Däremot offrade man ekonomiska tvistemål och jämförbara mål och där är nu rättsläget så uselt att medborgarna inte kan räkna med seriös rättskipning. De stora aktörerna i affärsvärlden har också sedan många år vänt domstolarna ryggen och om de måste ha utomstående tvistlösning använder de det privata skiljeförfarandet. Våra domstolar är närmast bara kriminaldomstolar.

Turbulensen kring förslagen om allmänt prövningstillstånd har pågått i kanske 20 år. Jag har behandlat händelserna i mina memoarer (Mitt liv hos fru Justitia. Del II 2012. Adlibris.com, bokus.com).

De skrivande domstolscheferna föreslår alltså att man skall offra medborgarnas rättssäkerhet för framtida pengamässiga vinster.

Vad Sveriges rättsväsen behöver i stället för sänkt rättssäkerhet är en rejäl kompetenslyftning av domarna och en lyftning av rättssäkerheten. Tingsrätterna blir allt sämre. Förvaltningsdomstolarna lever i sin gamla värld av maktutövning över medborgarna.

Den dåliga rättskipningen i hovrätterna och kammarrätterna medför att det skulle behövas att de högsta instanserna på nytt får ta upp mål där man ser att det behövs ändring. Man måste undra hur långt det skall gå innan politiska aktörer inser hur rättssystemet fortlöpande försämras.

OLLE EKSTEDT

fd hovrättslagman

Missa inte debattartiklarna om nämndemän: