Socialminister Göran Hägglund försvarar sitt nej till tydligare riktlinjer för vård i livets slut under den missvisande rubriken ”Vänta med tvärsäkra uttalanden”.
Sjukvården gör hela tiden nya landvinningar och kan idag rädda mycket för tidigt födda små barn och bota svårt sjuka personer som tidigare var omöjligt. Det är fantastiskt. En viktig förutsättning är intensivvården och möjligheten att med livsuppehållande åtgärder skapa rådrum för beslut och åtgärder.
Tyvärr tvingas man ibland konstatera att en patient är obotligt och mycket svårt skadad och inte kommer att överleva. Det är då det svåra beslutet om att avbryta livsuppehållande åtgärder, till exempel att stänga av en respirator, blir aktuellt.
Sådana beslut är alltid unika. Det går inte att följa någon enkel handbok i en sådan situation. Jag har heller inte hävdat något annat. En läkare som tillsammans med anhöriga ska fatta beslut om att livsuppehållande behandling skall avbrytas och på vilket sätt det ska ske skall ta stöd av den samlade professionens bedömning.
Även om varje fall är unikt finns det en professionellt grundad kunskap som bör utgöra en grund för avvägningarna i det individuella fallet. Det gäller även hur smärt- och ångestlindring bör ges i livets slut.
Diskussionen om tydligare riktlinjer som stöd för dessa beslut har aktualiserats av att en läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus anhållits som misstänkt för dråp i samband med att livsuppehållande behandling avbröts på ett svårt skadat spädbarn.
Varken Göran Hägglund eller jag tillräcklig kunskap om det aktuella fallet för att dra några slutsatser. Självklart ska även den som har läkarlegitimation kunna utredas och fällas för brott, jag hävdar inte att läkare stå över lagen.
Men jag menar att det inte är i domstol som vårdens praxis eller riktlinjer för svåra avgöranden vid vård i livets slut skall avgöras. Det är etik, vetenskapliga studier och professionens samlade bedömning som skall vara vägledande.
Göran Hägglund menar att det enbart är om läkaren fälls trots att hon följt vårdens praxis som det finns behov av tydligare riktlinjer. Det är att dra sig undan från ansvar.
Socialstyrelsen har dessbättre inte låtit sig styras av Hägglunds krav på att avvakta domstolsutslaget utan skyndar nu på arbetet med att se över råden och har snabbinkallat professionens företrädare för en diskussion om riktlinjerna.
Det är utmärkt. Inga riktlinjer i världen kan göra beslut i livets slutskede enkla, men de kanske kan säkerställa att vården utformas utifrån etik, vetenskap och erfarenhet och inte utifrån domstolsutslag.
Göran Hägglund antyder i sin artikel att jag skulle vara förespråkare för dödshjälp. Det är både osant och ett omoraliskt sätt att föra debatten.
YLVA JOHANSSON
Socialdemokraternas talesperson i sjukvårdsfrågor
