Konsumenter och producenter har ett gemensamt intresse av att djurhållningen och växtodlingen som ger oss livsmedel, sällskap, rekreation och en mängd kollektiva nyttigheter som biologisk mångfald och öppna landskap hanteras i ett helhetsperspektiv.

Med hänvisning till EU:s livsmedelskandaler föreslår regeringens utredare Gerhard Larsson en sammanslagning av Livsmedelsverket (SLV), Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och Jordbruksverkets enheter för djurhälsa och djurskydd samt fytosanitärt växtskydd. Jordbruksverket föreslås hantera främjande verksamhet framför allt fokuserat på landsbygdsutveckling med EU-stöd.

Livsmedelsfrågorna är givetvis väsentliga för konsumenten och de har beaktats väl. Men djurfrågorna, som djurskyddet och allmänhetens skydd mot smittsamma djursjukdomar, har utredaren inte har brytt sig särskilt mycket om.

Vill svenska regeringen svara upp mot medborgarnas och konsumenternas krav på en uthållig och etisk livsmedelsproduktion och en säker och djurvänlig svensk djurhållning, bör man ifrågasätta det nuvarande förslaget till ny livsmedelssäkerhetsmyndighet.

I förslaget till syftesparagraf anges att myndigheten ska verka för säkra livsmedel, friska djur och sunda växter i hela livsmedelskedjan. Givetvis välkomnas en fortsatt säker hantering av livsmedelsfrågorna, men förslaget visar brist på insikt och respekt för konsumenternas krav på matkvalitet.

För konsumenterna är matkvalitet mer än livsmedelssäkerhet. Flera konsumentstudier visar att konsumenterna lägger stor vikt vid hur djuren föds upp och hanteras samt hur växterna odlas.

Hållbarhetsperspektivet lyser också med sin frånvaro. Erfarenheter från länder som inrättat en livsmedelssäkerhetsmyndighet är att frågor som inte har direkt bäring på livsmedelssäkerhet nedprioriteras.

Djur är mycke t mer än mat, men djurskydd nämns bara marginellt i rapporten. Man bör också notera att utredaren förordar en harmonisering av svensk djurskyddslagstiftning ner till EU:s nivå. Från djurskyddssynpunkt räcker det inte med friska djur, utan djurskydd är mycket mer än så och omfattar också alla djur – inte bara livsmedelsproducerande djur.

Efter nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten 2007 flyttades djurskyddsfrågorna till Jordbruksverket. Larssons förslag innebär att djurskyddsfrågorna flyttas än en gång. Det är oacceptabelt. Det finns stor risk för att djurskyddet marginaliseras när djurskyddsfrågorna inordnas under en livsmedelsäkerhetsmyndighet.

Djurskyddet för sällskapsdjur, hästar, försöksdjur och djurparksdjur riskerar att hamna i strykklass. Smittor kan spridas mellan människor och djur som vi har nära kontakt med. Denna risk har förbisetts både i direktivet till utredningen och i förslaget till myndighetsstruktur. Inom EU har man tydligt skiljt på riskvärdering och hantering. Den Europeiska Livsmedelsäkerhetsmyndigheten (EFSA) inrättades för att säkerställa en från Kommissionen fristående riskvärdering. Idag i Sverige hanteras riskvärdering av såväl SVA som Livsmedelsverket. Det mest rationella hade varit att slå samman dessa funktioner i en särskild riskvärderingsmyndighet.

I primärproduktionen är jordbruksfrågor, livsmedelsfrågor och djurfrågor starkt integrerade. Jordbruksverket, som central myndighet har idag goda möjligheter till ett helhetsperspektiv inom primärproduktionen som omfattar växtodlingsfrågor, inklusive växtskydd, djurvälfärd och djurhälsa. Att separera jordbrukspolitiken från djurpolitiken innebär en försvagning av värden som har stor betydelse för svenska medborgare.

SVEN STENSON

ordförande Djurskyddet Sverige

KARIN ÖSTENSSON

ordförande Sveriges Veterinärförbund

MATS HÖGGREN

ordförande Svenska Djurparksföreningen

PETER FORSSBERG

överveterinär Svenska Travsportens Centralförbund