Under de senaste åren har flera lagförslag trätt i kraft som utgör allvarliga hot mot den personliga integriteten. Via beslut i Sverige och EU har svenska myndigheter fått utvidgad rätt att avlyssna och övervaka oss medborgare.

Om några dagar, den 14 november, kommer riksdagen att rösta om ­ytterligare inskränkningar. Det ska då bli tillåtet med hemlig rums­avlyssning (buggning) och att ­avlyssning sker utan misstanke ­eller att brott begåtts.

I början av november lämnas förslag om obligatorisk datalagring hos teleoperatörerna av allas vår telefon- och datakommunikation. Nästa år tar riksdagen åter upp förslaget att låta FRA kontrollera all trafik i telefon, e-post, fax och SMS som korsar landets gränser.

I Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slås det fast att ”var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens”. Vidare slår svensk grundlag fast att varje medborgare är skyddad mot ”hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”.

Även om rättigheten inte är absolut, krävs ändå att undantagen är proportionella och välmotiverade.

Det är ingen slump att starka skydd för den personliga integriteten utvecklats i vår västerländska demokratiska tradition. De har sprungit fram ur historiska processer där vi av erfarenhet lärt oss att kränkningar av den personliga ­integriteten skadat grundläggande demokratiska värden.

Maktmissbruk från myndigheternas sida har lett till hemlig åsiktsregistrering, telefonavlyssning och övervakning av särskilt utpekade grupper. Vi vet idag att hundratusentals svenskar åsiktsregistrerats, att storskalig olaglig telefonavlyssning skett, att politiska möteslokaler buggats och att journalister övervakats och registrerats.

Idag ser vi att många medborgare med muslimsk bakgrund misstänkliggörs och kränks. Sedan 2004 kan utländsk polis begära hjälp om att avlyssna personer i Sverige i hemlighet. Det finns ingen redogörelse för hur dessa uppgifter sedan används. Men vi vet att de missbrukas.

Med de samlade förslag som nu ligger på riksdagen bord öppnas dammluckorna på vid gavel. Vi ser allvarliga problem med det som sker, tillräckligt stora för att alla som värnar vår demokratiska tradition ska ställa sig upp och säga stopp.

Det är inte bara vårt privatliv som hotas att bli allmängods för staten. Statens övervakning av sina invånare hämmar och inskränker åsikts- och yttrandefrihet. Samarbetet mellan utländska myndigheter, den bristande insynen och användning av insamlad information, hotar rättssäkerheten. Inget system är vattentätt. Personuppgifter kommer att läcka ut och missbrukas.

Övervakningsrisken sätter oss på ett sluttande plan som i grunden kan förändra det öppna samhället. Organisationer som arbetar med att hjälpa förtryckta i andra länder känner olust inför att kommunicera, då kontakter med oppositionella i diktaturländer riskerar att avlyssnas och läcka.

Journalisters möjligheter att utföra sina jobb blir i kölvattnet av ständig risk för övervakning mycket svår. Trots undantag för buggning av nyhetsredaktioner är såväl meddelarskyddet och efterforskningsförbudet i praktiken hotat då vi ju inte vet vad som läcker ut från systemen.

Vi måste nu förhindra att vi bygger en kontrollstat som kan missbrukas för andra ändamål än de som ursprungligen angetts.

Det är naivt att utgå ifrån att makthavarna alltid kommer att ha ädla syften och därför är det dum­dristigt att ge dem verktyg som ­hotar den enskilda människans grundläggande fri – och rättig­heter.

Det är en unik händelse att vi skriver en gemensam artikel. Våra båda tankesmedjors idéutveckling och publicistiska verksamhet stammar onekligen från olika idétraditioner. Men så står vi också inför en unik händelse.

Tyvärr tycks partipiskan vina alltför hårt inom riksdagspartierna. Röster som tidigare försvarat integriteten har tystnat. Oavsett om man har politiska värderingar som står till höger eller vänster är det av högsta vikt att bjuda motstånd.

Vi vädjar till våra folkvalda riksdagsledamöter att visa civilkurage och rösta nej till dessa förslag.

Oavsett lovar vi att med all kraft fortsätta folkbilda och opinionsbilda mot det skadliga övervakningssamhället till försvar för yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värden.

Stefan Carlén

ordförande, Ordfront

Maria Rankka

vd, Timbro