Censur eller inte? Rädda Barnen hävdar (SvD Brännpunkt 5/2) att det skett en ”omarbetning” av min forskning i samförstånd. De angav en lång lista över saker som skulle ändras, som bland annat innebar att jag skulle ta bort vad barnen sagt.
Det var inget tal om dialog eller samarbete – Rädda Barnen dikterade villkoren, hotade med att låta en konsult skriva om min text och tog sen det de ville ha av materialet. De viktiga analyserna plockades bort när hälften av texten ströks under mina protester. Det är mycket ovanligt att man i Sverige som forskare blir utsatt för påtryckningar att ändra i sina analyser och är i sig värt att uppmärksammas.
Jag har också anklagats av Rädda Barnen för att ha drivit personliga åsikter i forskningen, men hela projektet skedde i samarbete med Rädda Barnens personal, lokala forskare och kvinnorättsorganisationer i Mellanöstern.
Min forskningsrapport var godkänd för publicering när en ny chef, Sanna Johnson, tillsattes för regionen. Hon rev upp detta beslut. All korrespondens mellan mig och Rädda Barnen finns nu utlagd på www.nordicdervish.wordpress.com för dem som är intresserad av detaljerna.
Det relevanta är inte om Rädda Barnen har juridisk rätt att göra så här, snarare är det de etiska problemen jag vill uppmärksamma. Hur rimmar beslutet att ta bort min analys med Rädda Barnens värdegrund och antagna hederspolicy?
I artikeln hävdar de att de ”verkar för att lagar och praxis” ska ändras där hedersmotiv ses som en ”förmildrande omständighet” till våld. Är det inte då ironiskt att min kritik av hur hedersvåld rättfärdigas som svartsjukevåld både i lagstiftning och av debattörer just hör till de bitar som tagits bort?
Rädda Barnen påstår att jag håller ”en religion, kultur eller folkgrupp” som ansvarig för det hedersrelaterade våldet. En sådan trubbig analys skulle jag aldrig leverera; detta är ren osanning och förtal från Rädda Barnens sida.
Däremot har jag blivit förbjuden av Rädda Barnen att diskutera en patriarkal könsmaktsordning, kulturella normer kring heder och kvinnlig sexualitet, och hur en strikt, religiös sexualmoral kan missbrukas för att legitimera våldet.
Utan dessa element i analysen kan inte komplexiteten i problematiken förstås och förövarna framstår som än värre monster. Rädda Barnens agerande är kontraproduktivt och spelar främlingsfientliga krafter rakt i händerna.
Rädda vuxna räddar inga barn.
Pernilla Ouis
Fil dr, muslim, forskare och lektor vid Hälsa och Samhälle,
Malmö Högskola
