Det var, som Gustav Fridolin säger (17/11), under Socialdemokraternas tid vid makten som Vattenfall tog steget ut på den europeiska marknaden och in- köpen av kol- och kärnkraft inleddes. Från att ha varit ett i princip helsvenskt bolag är Vattenfall idag Europas femte största energibolag med en omsättning på 165 miljarder kronor.

Detta ställer krav på staten som ägare att utveckla de riktlinjer som styrelsen har att arbeta efter när de fattar beslut. Det behovet var inget som kom med maktskiftet 2006, det var ett faktum regeringen fick att hantera. Efter maktskiftet satte regeringen därför igång en genomgång av Vattenfall.

Dessutom påbörjades ett strategiarbete i vintras för att klargöra ägarens förväntningar. Det kommer att resultera i att riksdagen får nya direktiv att ta ställning till. Men redan på bolagsstämman i april klargjorde ägaren tre huvudprinciper för Vattenfalls verksamhet:

1.Värdeskapande, lönsamhet och kostnadskontroll.

2.Ha en ledande roll i klimatomställningen.

3.Värna och stärka varumärket.

Att Fridolin inte är helt införstådd med alla delar av arbetet som pågår kanske kan förklaras med att regeringen inte för dialog med Vattenfalls styrelse genom media. Det viktiga i sammanhanget är dock att styrelsen uppfattat ägarens förväntningar och är på det klara med vad de förväntas göra.

Vattenfall har redan steg för steg börjat leverera utifrån ägarens uttalade förväntningar: lönsamt, grönt och trovärdigt. Men resultatet av detta kommer att ta lite tid. Att styra ett energibolag av Vattenfalls storlek kan liknas vid att styra en supertanker. Det tar tid att justera kursen. Därför är det klokt om man som regeringen, tänker igenom saken innan man vrider på rodret. För när kursen väl är satt är det en stor kraft som ändrar riktning. Snabba girar är möjliga för en opposition utan ansvar. De är inte möjliga för en regering som vill ta ansvar för svenska folkets största bolag.

JAN ANDERSSON (C)

näringsutskottet