Under den period då maxtaxan legat still har barnfamiljerna fått kraftigt förbättrad ekonomi.

En mycket stor andel barn i Sverige tillbringar den största delen av sin vakna tid i förskolan. Det är därför en mycket angelägen uppgift att arbeta för att förskolan ska hålla högsta klass.

Barnomsorgspolitiken har dock under de senaste årtiondena i stor utsträckning fokuserat på tillgången till förskola, inte kvaliteten i verksamheten.

Maxtaxa, allmän och avgiftsfri förskola, rätt för föräldralediga och arbetslösa att ha barnen på förskola – reformerna för mer tid på förskolan har varit många. Satsningarna på förskolan är bra, men bara om de ökar familjernas möjligheter att välja den omsorgsform som passar dem bäst och om kvaliteten i omsorgen förbättras.

Resultatet av fokuseringen på, och förordande av, förskolan har inte låtit vänta på sig. 83 procent av alla 1–5-åringar är nu inskrivna i förskolan, vilket motsvarar nästan 460000 barn. För bara tio sedan var andelen barn i förskolan 66 procent. Den utvecklingen är inte alls förvånande, men tyvärr har föräldrar matats med uppfattningen att de är otillräckliga för sina små barn.

Utbyggnaden har också fört med sig allt större barngrupper. 4800 grupper i förskolan har 21 barn eller fler. Det motsvarar nästan en femtedel av barngrupperna. Och antalet så stora grupper har ökat med 60 procent sedan år 2003.

Särskilt oroväckande är det att även de riktigt stora småbarnsgrupperna blir allt fler.

Skolverket konstaterade redan i sin utvärdering av maxtaxereformen att grupperna på många håll har blivit så stora att det är svårt att bedriva verksamheten enligt intentionerna. Under hösten har det kommit rapporter om att antalet barn som skadas ökar i förskolan och att säkerheten på sina håll är svår att upprätthålla.

Kristdemokraterna har som enda parti drivit på för att föräldrar ska ha valfrihet i barnomsorgen. Vi har kämpat hårt för vårdnadsbidrag och andra alternativ till förskolan, som familjedaghem och flerfamiljslösningar.

Vi gillar också förskolan. Den är oerhört viktig. Men förskolan är till för barnen, inte tvärtom. Och förskolan ska inte ersätta föräldrarna. Den primära uppgiften är att ta hand om barnen när föräldrarna själva inte kan. Därför är det viktigare för oss att kvaliteten i förskolan är hög än att vi maximerar antalet inskrivna barn.

Vi tycker också att det är viktigare att varje barn får den omsorg som hon eller han behöver än att alla går i exakt samma omsorgsform. Och vilken omsorg som passar ett enskilt barn bäst är föräldrarnas ansvar att avgöra.

I flera kommuner införs nu elektronisk in- och utcheckning i barnomsorgen, så kallade ”nuddisar”. Malå och Bjurholm har redan infört systemet och Vilhelmina, Storuman, Norsjö, Umeå och Sorsele är på gång.

Vi i den kristdemokratiska familjearbetsgruppen ser väldigt positivt på detta. Vi föreslår därför att staten avsätter stimulansmedel för att få denna typ av elektroniska system på plats i fler kommuner, helst alla.

Fördelarna är flera. Kommunen och förskolan får bättre koll på verksamheten och kan planera den bättre när de kan se exakt vilka barn som varit närvarande vilka tider.

Ytterligare en fördel är att man kan koppla avgiften som föräldrarna betalar till faktiskt nyttjad tid. Det är rimligt att man betalar i relation till hur mycket barnomsorg man nyttjar. Om det lönar sig att hämta tidigt är det sannolikt fler som gör det, vilket kan minska trycket på förskolan och ge barnen kortare arbetsdagar.

Men inom dagens regler för maxtaxa kan en tidsrelaterad avgift enbart leda till minskad avgift och därmed lägre intäkter för förskolan. Om vi ska lyckas stärka kvaliteten i förskolan behöver vi få in mer resurser.

Därför är det rimligt att se över maxtaxans utformning. Förskolan är kraftigt subventionerad, avgifterna som föräldrarna betalar har legat på samma nivå sedan 2004 trots att kostnaderna per barn har stigit med 25 procent.

Kostnaden för ett inskrivet barn i förskolan är i genomsnitt omkring 120000 kronor per år. Föräldrar som betalar maximal avgift står för cirka 13 procent av den kostnaden. Men de flesta betalar betydligt mindre än så, i genomsnitt ligger avgiften på åtta procent av kostnaden. Under den period då maxtaxan legat still har barnfamiljerna dessutom fått kraftigt förbättrad ekonomi genom reallöneökningar och sänkt skatt på arbete.

Exakt vilka förändringar vi kommer att föreslå för bättre kvalitet i förskolan återkommer vi till i vår slutrapport i januari. Men alla barn är värda en barnomsorg i världsklass, det är en investering för framtiden som också måste få kosta.

Kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupp:

EMMA HENRIKSSON (ordförande)

BENGT GERMUNDSSON

CHARLIE WEIMERS

MARIA WIKSTEN

SAKARIAS WINBERG