Arbetslöshet, lågkonjunktur och lägre tillväxt hotar runt hörnet på många håll i Europa. Ett närmast bedrägligt beteende bland främst en handfull perifera EMU-länder, tillsammans med ansvarslösa och hänsynslösa aktörer på finansmarknaderna, brukar anges som förklaring till den uppkomna situationen. Förklaringen har ett visst berättigande, men missar den grundläggande orsaken: En förenklad och feltänkt tillväxtmodell som fjärmat sig från själva kärnan i vad som driver ekonomisk tillväxt. Därmed blir också den ekonomiska politiken felaktigt utformad, en ekonomisk politik som fått ett allt större utrymme sedan 1990-talets början.
En tillväxtpolitik som bortser från individer, entreprenörer och företag har små chanser att bli långsiktigt uthållig.
Pontus Braunerhjelm
Enligt den dominerande nationalekonomiska tillväxtmodellen är kunskapssatsningar motorn i ekonomisk tillväxt och på sikt förutsättningen för ett stigande välstånd. Det är bakgrunden till olika politiska satsningar som till exempel det tidigare svenska ”kunskapslyftet” eller EU:s ambition att 3 procent av EU-ländernas samlade BNP ska satsas på forskning och utveckling. Men det strategiskt viktiga är hur denna kunskap kan omvandlas i dels nya varor och tjänster, dels nya och växande företag. Det är själva kärnan i tillväxtprocessen. Utan en väl avvägd näringspolitik som uppmuntrar innovativa satsningar riskerar kunskapssatsningar att bli sterila.
En politik som långsiktigt bidrar till en ekonomisk förnyelse och utvecklingskraft är betydligt svårare än kunskapssatsningar. Den kan sällan konkret flaggas upp som olika ”satsningar”, ”program” eller ”kraftfulla åtgärder” att gå till val på och inte heller kan den direkt läsas av i statistiken. Näringspolitiken, det vill säga förutsättningar för entreprenörskap, innovation och växande företag behandlas ofta styvmoderligt.
Istället för att noga följa vad de pågående omvärldsförändringarna innebär för svensk utvecklingskraft, har näringslivet ibland framställts som ett ”särintresse”. En sådan generalisering är obegriplig och obefogad även om det givetvis finns grupperingar som driver frågor som speglar särintresse. I en globaliserad värld präglad av snabb teknisk utveckling finns all anledning att värna om de förutsättningar på svensk botten som främjar ett vitalt och nydanande näringsliv utan att för den skull gå in i olika särlösningar och en subventioneringspolitik.
En tillväxtpolitik som bortser från individer, entreprenörer och företag har små chanser att bli långsiktigt uthållig. En förstärkt köpkraft som kopplas till ett jobbskatteavdrag kan i sig vara vällovlig, men de positiva effekterna av ökad köpkraft är sannolikt verksamma under kort och medellång sikt. Effekterna påminner tidsmässigt av vad som sker vid en devalvering – efter en tid har ekonomin anpassat sig till ett nytt läge.
Fokus för den ekonomiska politiken bör handla om ekonomins förmåga att få fram produktiva och innovativa företag som kan erbjuda välbetalda arbeten. Välbetalda arbeten och en betydande köpkraft kommer att spilla över i ökad efterfrågan i mer lågproduktiva näringar så att också lönerna kan öka där samtidigt som en skattekraft genereras. I det perspektivet är varken jobbskatteavdrag eller en räntepolitik som slår några tiondelar åt endera hållet avgörande.
För svenskt vidkommande krävs en förändring i politiken som fäster större vikt vid förnyelsekrafterna i svensk ekonomi där kunskapssatsningar förvisso är ett nödvändigt villkor, men långt ifrån tillräckligt. Svenska storföretag växer i andra länder samtidigt som de minskar antalet sysselsatta på svensk botten. Hur kan vi försäkra oss om att nya – svenska såväl som inflyttade – och växande företag kommer fram i deras ställe? För att lyfta näringspolitiken och utvecklingskraften i svensk ekonomi bör innovationsfrågorna genomsyra politiken i större omfattning.
Ett innovationspolitiskt ramverk, som nyligen lanserades av Entreprenörskapsform, skulle kunna ge en struktur åt en politik som kan ligga till grund för en större samsyn och mer samordnande politiska insatser på så skilda områden – samtliga avgörande för Sveriges tillväxt – som utbildning, forskning, länkar mellan högskolor och näringsliv, konkurrens, förvaltningspolitik och skatter.
Tillsammans med det nuvarande finanspolitiska ramverket och penningpolitikens utformning skulle det förstärka förutsättningarna för ett långsiktigt konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv.
PONTUS BRAUNERHJELM
vd Entreprenörskapsforum och professor i nationalekonomi vid KTH
