Per Bolund

Om vi inte mäter rätt saker, hur ska vi kunna hitta lösningarna?

Per Bolund

Imorgon, onsdag, inleds FN:s toppmöte om hållbar utveckling i Rio de Janeiro där jag är på plats som en del av den svenska delegationen. Toppmötet kallas Rio+20 eftersom det är en uppföljning av ”Earth Summit” år 1992 i Rio – det möte då sambandet mellan utveckling och miljö för första gången slogs fast av världssamfundet.

Årets möte i Rio sker mot bakgrund av flera samverkande globala kriser: den ekonomiska krisen, krisen för miljön och klimatet och en annalkande energikris. I väst rymmer den ekonomiska krisen tecken på att det ekonomiska systemet inte fungerar: accelererande skuldsättning hos både stater och medborgare, ihållande hög arbetslöshet och växande ekonomiska klyftor. Marknaden löser inte problemen och behovet av politiska initiativ har aldrig varit större.

En viktig orsak bakom kriserna är att människor – individer och företag såväl som stater – inte haft information om de sociala och ekologiska effekterna av sina val, och att priserna i ekonomin därför gett falska signaler om faktiska kostnader. Som mått på utveckling har BNP och marknadspriser visat sig ha stora brister: de speglar vare sig människors önskningar eller samhällets miljöpåverkan.

På Rio+20 är förhoppningen är att länderna kan enas om tydliga politiska åtaganden och mål för minskad fattigdom och ökad jämlikhet, utan att äventyra naturens bärkraft. Under temat grön ekonomi samlas världens länder kring insikten om att överutnyttjandet av sociala och ekologiska resurser raserar grunden för en hållbar ekonomi både idag och i framtiden. Många menar att dagens tillväxt till och med kan vara oekonomisk, det vill säga att de sociala och miljömässiga kostnaderna är större än värdet av ytterligare ökad produktion och konsumtion. Avkastningen från världens fiskeriflottor är exempelvis till följd av ohållbart fiske 335 miljarder kronor lägre per år än den hade kunnat vara med en god förvaltning. Varje år beräknas EU förlora cirka 600 miljoner arbetsdagar på grund av stressrelaterade sjukdomar – där kvinnor står för merparten. I Sverige uppskattas årligen minst 50 000 människor dö i förtid av miljörelaterade sjukdomar. Det är med andra ord ekonomiskt sunt att göra något åt problemen.

Därför är jag glad att man på agendan vid Rio+20 lyfter frågan om behovet av andra mått på utveckling som möjliggör verklig hushållning. FN uppmanar oss att anamma ett nytt politiskt ekonomisk tänkande – mot en smart ekonomi med nya mått som kan tjäna som drivkrafter för ökad livskvalitet och samhällsutveckling.

I Sverige betyder det att det som verkligen ökar människors välbefinnande måste stå i centrum för ekonomisk politik. Ett bredare fokus, från BNP till välfärd och hållbarhet, ger större möjligheter att förändra samhället i önskvärd riktning. Med mått som till exempel bygger på människors känsla av livskvalitet, hälsa, utbildning, politisk frihet, miljökvalitet, ekonomisk och social trygghet, sammanhållning och jämlikhet blir det lättare att utvärdera om politiken för oss rätt.

Sverige har ett ansvar att ta FN:s uppmaningar på allvar och jag lyfter särskilt behovet av nya välfärdsmått under mötet i Rio. Miljöpartiet arbetar för närvarande med ett förslag till bredare mått på ekonomisk utveckling som vi presenterar i höst i samband med vår budgetmotion. Vi hoppas att andra partier möter upp och att det leder till en förnyad diskussion om hur vi kan mäta Sveriges utveckling och effekterna av den politik som förs.

Länder som Sverige kan också se till att vara relevanta i den globala konkurrensen genom stöd till gröna innovationer och ett hållbart socialt klimat. Produktivitetsökningar måste användas till minskad och inte ökad förbrukning av naturresurser. Det ska löna sig att producera och konsumera grönt och rättvist och vara lättare att leva i enlighet med sina inre värderingar.

När kritik mot tillväxt mätt i BNP förs fram möts man ofta med påståendet att man är emot all tillväxt som sådan. Låt oss slippa sådana villospår – ekonomisk tillväxt är till exempel nödvändig för att bekämpa fattigdom i stora delar av världen – och vända oss till kärnfrågan: hur vi i den rika världen ska hantera att inriktningen på våra växande ekonomier idag inte rimmar med varningssignalerna från en begränsad planet.

I Rio för tjugo år sedan lyftes många av de frågor som gjorde att jag som student började engagera mig politiskt. På plats i Rio tjugo år senare står de fortfarande kvar på agendan. Trots att för lite har hänt sedan sist är jag nu i Rio med förhoppningen att vi kan ta nya viktiga steg mot globala lösningar på hoten mot miljö, energiförsörjning och ekonomi. Med nya och bredare mått på ekonomisk utveckling kan vi utvärdera om vi rör oss mot en framtid med rättvisa samhällen som lever med och inte mot naturen. För om vi inte mäter rätt saker, hur ska vi kunna hitta lösningarna?

PER BOLUND (MP)

ekonomiskpolitisk talesperson