Om Socialdemokraterna inte tar dessa enorma klyftor på allvar, vem ska då göra det?

Mia Päärni

Imorgon, måndagen den 14 maj, kommer Stefan Lövfen på besök till Rinkeby-Kista. Jag är den första att tacka för det, men nu när han ändå är i min stadsdel vill jag skicka med några tankar.

Det är kluvet att vara socialdemokrat i Rinkeby-Kista. Att vara verksam i min stadsdel gör det nämligen uppenbart att vi inte har tillräckligt tydlig och konkret politik för att skapa den förändring som behövs.

Vi lever i ett samhälle som slits isär. I Stockholm, och säkert även i andra städer, blir dessa skillnader så smärtsamt uppenbara. I vissa delar av staden, till exempel Rinkeby-Kista, finns både det stora företags-klustret men också de som har det allra svårast. Där har man lägst utbildning, lägst inkomst, högsta arbetslösheten, sämsta skolresultaten, flest vårdnadsbidrag, flest fattiga barn och många trångbodda familjer. Det är också stadsdelen där socialtjänsten får flest anmälningar om barn som far illa. Jag pratar ofta med personal från socialtjänsten som är förtvivlade för att de möter familjer som lever i en misär som de inte trodde var möjlig i Sverige.

Politiker både från höger och vänster har försökt med olika projekt för att förbättra och förändra. Projekten har haft olika inriktningar, det de alla har gemensamt är att de inte har lämnat efter sig några större bestående förändringar.

Det är nämligen så att det vi pratar om är strukturella skillnader som är så djupgående att det inte räcker med projekt. Vi har tusentals barn runtom i Sverige, som år efter år, misslyckas i skolan. De kommer med största sannolikhet i mycket högre utsträckning än andra drabbas av fysisk och psykisk ohälsa, arbetslöshet, i värsta fall blir de kriminella. Och inget tyder på att det går åt rätt håll.

Vad kommer det att kosta samhället? Det finns ingen som vet exakt. Men vi vet att det skulle kosta långt mycket mindre om vi gav dem rätt förutsättningar från början.

Om Socialdemokraterna inte tar dessa enorma klyftor på allvar, vem ska då göra det? Om inte Socialdemokraterna ser att det krävs långsiktiga, strukturerade satsningar som följs upp och utvärderas, vem ska då göra det? Jag vet att Socialdemokraterna förstår att strukturen på bostadsmarknaden i grunden är ett mycket stort problem och skapar en förödande segregation, men det är något som kommer ta årtionden att förändra.

Därför vill jag nu säga till Stefan Löfven och alla andra: ställ er bakom idén om en nationell satsning på förorter runt om i landet så jag som socialdemokrat med stolthet kan gå ut i min stadsdel och visa att åtminstone vi har förstått hur det ser ut. Som visar att när vi vinner valet kommer vi att göra saker som märks direkt men också skapar förändring på lång sikt.

Några av de sakerna som måste göras i dessa trångbebodda, barnrika och fattiga stadsdelar är:

• Satsa på omfattande, öppna, förebyggande verksamheter som öppna förskolor, parklekar, fritidsgårdar, familjecentraler, ungdomsmottagningar, mötesplatser för föreningar. Tätt sammankopplat med detta måste man se de utmaningar socialtjänsten har och att de får en rimlig chans att utföra sitt arbete men också att de får en chans att satsa på förebyggande arbetet.

• Flytta ut delar av förvaltningar, myndigheter, se till att det finns bra lokaler där privata företag kan etablera verksamhet så att det finns människor som arbetar, handlar och äter lunch i dessa stadsdelar.

• Öka personaltätheten redan på förskolan, se till att det är obligatorisk förskola åtminstone från 3 års ålder och satsa ännu mer på språkutveckling. Mät, följ upp och gör individuella insatser så fort det är möjligt om någon halkar efter.

• Gör riktade satsningar på skolan och på lärare som arbetar i dessa skolor. Men glöm inte fritidspersonal, kuratorer och andra som är minst lika viktiga för helheten. Det behövs med största sannolikhet både fler lärare men också lärare med den vassaste kompetens vi kan hitta. Alla barn ska klara skolan!

• Satsa på hälso- och sjukvården. Istället för att stänga ned eller minska resurser på vårdcentralerna och andra mottagningar, se till att vården blir tillgänglig. Förstå att förutsättningarna är annorlunda i stadsdelar där människor kommer från andra kulturer och pratar svenska i mindre utsträckning. Det krävs ett förebyggande och uppsökande arbete på så många plan, kopplat både till psykisk och fysisk hälsa.

• Satsa på den fysiska miljön. Det ska vara rent och snyggt, fina torg, gator och hus. Alla människor vill bo i en fin miljö, däremot är det inte alla som kan betala stora pengar för att få det.

• Sist men inte minst. Se till att även vuxna får jobb. Låt det kosta pengar. Se till att ”skapa” jobb både i offentlig och privat sektor om det behövs, för de som står långt ifrån arbetsmarknaden och har liten eller ingen chans att få arbete. Det måste vara bättre än att låta människor förgås på CV-kurser och annat trots att de inte har en chans att få arbete.

Det finns många saker till. Men som sista och kanske viktigaste poäng vill jag vädja både till mina egna partikamrater, men framför allt till majoriteten med Moderaterna i spetsen: När ni tar politiska beslut som påverkar människor, ha åtminstone modet att möta dem. Det finns alltför många exempel på där man inte har gjort det. Ge också stora förändringar tid att diskuteras i stadsdelarna med de som det berör.

Sverige är ett fantastiskt land, men jag tror för få förstår i vilken kontext många av Sveriges barn växer upp i idag. Så Stefan Löfven, nästa gång du kommer till min stadsdel, snälla besök en förskola, BVC, resursteamet inom socialtjänsten eller någon annan av de organisationer som dag ut och dag in möter de som har det allra svårast. Det finns tusentals historier här du behöver höra.

MIA PÄÄRNI

gruppledare för S i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd