De privata vinstdrivande välfärdsföretagen kommer att bli en allt viktigare del av den svenska ekonomin. Det är därför dags att lämna frågan om dessa företag skall få finnas eller ej. Den debatt kring dessa företag som är viktig är hur regelverken kring företagen skall utvecklas så att konkurrens, marknadsmässighet och konsumentskydd blir så bra som möjligt.

Situationen i den svenska välfärden är komplex. Samtidigt som vi står inför en potentiell kris så har mycket av den svenska vården, skolan och omsorgen blivit avsevärt bättre i många aspekter. Hur kan detta komma sig?

Under de senaste 20 åren har våra valmöjligheter och vår egenmakt ökat. För tjugo år sedan anvisades elever till skolan närmast bostaden och den som behövde träffa en läkare tilldelades ett sjukhus eller en vårdcentral av landstinget. I dag finansieras skola, vård och omsorg via skatten, men vi kan i mycket större utsträckning själva välja utförare.

Privata företag och företagsamma människor inom välfärdens verksamheter har bidragit till att utveckla den gemensamma välfärden. Det är en valfrihet som måste värnas. Samtidigt står vi inför stora utmaningar.

Om 30 år kommer närmare hälften av den svenska ekonomin utgöras av välfärdssektorerna. Men vi har ännu inte uppnått den tillgänglighet som behövs i hela vården och den sjunkande nivån i skolan är oroväckande. Det innebär att frågan om hur vård, skola och omsorg ska organiseras, av flera anledningar, kommer att få en allt större betydelse framöver.

Redan nu har en välfärdsdebatt kommit igång framförallt kring frågan om finansiering. Minst lika viktigt är vilka verksamhetsformer och vilka konkurrensförhållanden vi kommer att ha i dessa sektorer.

Om den förhärskande verksamhetsformen i inemot halva svenska ekonomin skulle vara offentliga monopol, så talar både teori och erfarenhet för en mycket svag framtida ekonomisk utveckling i Sverige. Detta avspeglas inte minst i beräkningar på framtidens välfärd som återkommande görs. Eftersom vi i praktiken redan nått ett tak för den beskattning som kan tas ut ur ekonomin kan de skattefinansierade välfärdstjänsterna, som andel av BNP, inte växa på det sätt som en efterfrågeutveckling förutsätter. Som andel av ekonomin kan de på längre sikt inte växa alls, vilket kommer leda till en kvalitetskris i den offentliga sektorn.

Som det ser ut nu finns det två vägar för välfärden att gå: antingen behåller man nuvarande regelverk där välbeställda egenfinansierar alltmer av sin välfärd (amerikansk modell). Eller så reformerar man regelverket och öppnar för partiell egenfinansiering och privata eller kollektiva försäkringslösningar.

Av flera skäl är det senare att föredra. Det privata ägandet är bättre beskaffat när det gäller att möta välfärdens utmaningar som handlar om innovation och att begränsa kostnader.

För att realisera detta är det emellertid viktigt att säkerställa att konkurrensen upprätthålls. Därför bör regelverken sikta till att rören blir så raka som möjligt mellan producent och användare. Där detta inte kan ske finns utrymme för att utveckla auktionsförfarande och kontraktsformer så vinster inte kan uppnås genom kvalitetsförsämringar.

Ett av välfärdens stora problem har varit den asymmetriska informationen mellan köpare och säljare. Köparen befinner sig i ett kraftigt informationsunderläge gentemot säljaren. Detta är dock inte unikt för välfärdssektorn. På andra områden har man angripit problemet genom regelverk för konsumentskydd med en rad rättigheter som returrätt, prisinformation och möjlighet till skadestånd. Så fungerar det inte i välfärdssektorn.

Oavsett om välfärdstjänsterna produceras offentligt eller privat är såväl konsumentupplysning som skydd närmast obefintliga. Märkligt nog eftersom det vanligtvis är väsentligt mer som står på spel för konsumenten vid leveranser av välfärdstjänster.

Det är nu inte bara konsumentskyddet som är avgörande för att framtidens välfärdssektor blir hållbar både ur ett socialt och ekonomiskt samhällsperspektiv. Till detta hör också vinstaspekten.

På samma sätt som förståelsen för behovet av rättigheter för konsumenterna brustit har också betydelsen av vinst och utdelningsmöjligheter för utförare på samma marknad försummats. I all form av marknadsbaserat företagande är vinst en nödvändighet för att skapa dynamik och drivkrafter. Vinstsyftet är avgörande inte bara för innovationer men också för att så kallad best practice ska ges möjlighet att spridas till flera produktionsenheter då företagen gärna standardiserar sådant som fungerar väl.

Min slutsats är, att det är hög tid att börja planera för hur vi ska kunna utveckla välfärden så att den motsvarar framtidens behov. Vi måste ta tillvara på den kraft som finns hos entreprenörerna. Sverige behöver fler företagsamma människor med engagemang och mod att förnya och utveckla välfärdstjänster. Dessa drivkrafter tillsammans med utvecklandet av regelverk som säkerställer såväl kvalitet och trygghet som marknadsmässighet och konkurrens inom skola, vård och omsorg bör därför vara fokus för kommande välfärdsdebatter.

URBAN BÄCKSTRÖM

vd Svenskt Näringsliv