Vill vi att skolan skall vara ungdomsförvaring eller en utbildningsinrättning med skickliga pedagoger?
Att döma av Sveriges Kommuner och Landstings, SKL:s, hållning i frågan (12/10) om lärares arbetstider är det förvaring som eftersträvas. Hur annars tolka SKL:s strävan att i kommande läraravtal ytterligare låsa in de pedagogiska konstnärer som våra lärare utgör.
Det kräver inspiration att hitta vägen till våra ungdomars motivation, och snilleblixtarna kommer snarare på helger och kvällar än på kontorstid. Detta är inte så konstigt, eftersom en lärare under dagtid står på scen med ständigt nya manus 16-20 timmar i veckan – framför en publik som är tvingad dit.
Detta har inte de skattefinansierade byråkraterna på SKL förstått. De fortsätter på sin väg av halvt omedvetet kunskapsförakt. Resultatet är försämrade elevresultat och noll attraktionskraft för läraryrket bland studiebegåvningarna.
En flitigt citerad rapport från konsultföretaget McKinsey slår fast att inget utbildningssystem är bättre än dess lärare, men trots att denna rapport presenterades för SKL:s medlemskommuner vid senaste skolriksdagen agerar man tvärtemot dess slutsatser genom förslag som stöter bort de bästa begåvningarna från läraryrket. Det är i dag i snitt cirka en sökande på varje lärarutbildningsplats. På naturvetenskapliga utbildningar gapar många stolar tomma. Därtill är avhoppen legio.
Har SKL tänkt tanken att detta beror på den förda politiken, eller är man mer fokuserad på att producera förslag som ser till de fattigaste kommunernas budgetar snarare än elevernas kunskapstillväxt?
Lyckligt nog finns en motkraft inom den privata sektor som betalar för byråkraternas världsfrånvända pappersprodukter. Svenskt Näringsliv framhäver i sitt utbildningspolitiska program att skolan ”under de senaste årtiondena fått agera experimentverkstad för många olika idéer. Detta har bland annat lett till att fokus idag ligger mer på skolan som socialt fostrande institution, än på kunskaper och bildning.”
I takt med att läraryrket under SKL:s piska har gått från att vara ett fritt kreativt yrke till en del av barnomsorgen har också skolans resultat sjunkit. Det kommunala självstyret har på skolans område blivit det kommunala vanstyret.
Problemet handlar inte om resurser. Inget land satsar så mycket på utbildning som Sverige. Det handlar om hur resurserna utnyttjas och om lärarnas kompetens. Kanske måste vi överväga en kraftig lönedifferentiering mellan lärargrupper beroende på stadium och ämne? Det är inte rättvist men förmodligen nödvändigt för att öka yrkets attraktionskraft.
Svensk skola under kommunal flagg är ett Titanic, som sakta sjunker mot botten. Att det går långsamt beror på de äldre högbegåvade lärare som håller skeppet flytande, men som snart lämnar skutan.
Därefter kommer skolan verkligen att få problem om vi inte agerar nu. Om inspirationens och kunskapens dödgrävare på SKL går segrande ur striden om lärarnas arbetstider, är det sista spiken i kistan för den svenska kunskapsskolan. Låt dem inte lyckas.
LARS HEMZELIUS (FP)
ordförande i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Trelleborg
