I Willy Silbersteins replik får jag mothugg gällande min syn på hur rasism och antisemitism bör motverkas (Brännpunkt 26/10). Han menar att jag ställer olika former av lidande mot varandra och att jag relativiserar Förintelsen. För mig är det obegripligt att det uppfattas så, för att jag uttalat att det sitter personer, många från Mellanöstern, i klassrummen med egna traumatiska upplevelser. Jag menar att det är deras erfarenheter som blir förringade, om man inte också tar hänsyn till det de har varit med om. Var och en måste inse det psykologiska dilemma de står inför. Detta har inte med islamofobi att göra.
Poängen var att man måste använda samma måttstock när man kräver något av människor.
Helena Mechlaoui
Att känna till andra människors lidande gör inte Förintelsen mindre fasansfull. Empati fungerar inte så att det blir mindre till en grupp, om man samtidigt känner medkänsla med en annan. Min avsikt var att förmedla idén om en mer framkomlig väg för att bekämpa främlingsfientlighet, genom att inkludera fler människors historia och att på så sätt öka förståelsen för de mekanismer som skapar förakt för andra.
I min text resonerade jag lite kring frågan om individuell och kollektiv skuld. Poängen var att man måste använda samma måttstock när man kräver något av människor. Jag menar inte att man har rätt att angripa folk utifrån vad man tror att de står för. Det är tragiskt att judar i Malmö behöver känna sig rädda. Dessvärre finns det fler grupper som har anledning att känna oro, både där och på andra platser.
Jag undrar om Silberstein menar att man ska förtiga vissa händelser i historien eller att förhållanden förändras. Det är också lite oklart vad han menar med påståendet om att min undervisning kan uppfattas som en ”partsinlaga i en politisk debatt”. En lärare försöker belysa olika ämnen ur flera perspektiv. All kunskapsförmedling riskerar på grund av det nödvändiga urval av fakta som görs, att bli mer eller mindre subjektiv.
Därmed påverkas den som tar emot informationen i en viss riktning. Detta gäller oavsett vem som delger kunskap och vad man tar upp.
HELENA MECHLAOUI
lärare i historia, religion och filosofi
