Mathias Sundin (FP) betecknar mig och dagens borgerliga riksdagsledamöter som ”lydiga knapptryckare” som ” inte röstar efter sina och sina partiers grundläggande värderingar och ideologi”. Denna förödande kritik av oss alla drabbar med full kraft även våra partiledare inklusive Jan Björklund.
Det är ”bara” när alliansen har ”fel” och ”sviker sina värderingar” som borgerliga riksdagsledamöter ska rösta emot sin regering. Facit om när så är fallet, det har Mathias Sundin själv. Och självfallet - om den principen ska gälla - även övriga borgerliga ledamöter när vi ibland kan ogilla någon av alliansens kompromisser och menar att frågan är viktig.
Att påstå att egensinniga borgerliga riksdagsledamöter som fäller sin regering därigenom ”stärker alliansen” är naturligtvis i grunden fel. Det stärker oppositionen!
Min utgångspunkt är självfallet dagens parlamentariska system i Sverige, där det gäller för de partier som vill kunna regera att de kan hålla ihop mycket knappa majoriteter. Det enormt långvariga socialdemokratiska regeringsinnehavet är ett bevis för detta. I ett annat valsystem - t ex enmansvalkretsar - kan situationen vara annorlunda.
Innan den borgerliga regeringen enas om förslag till riksdagen sker en nära dialog med riksdagsledamöter och riksdagsgrupper. Denna process kan vara mycket laddad och tuff och påverkar självfallet resultatet. När sedan en enig regering - förankrad i sina riksdagsgrupper - lägger sina förslag till riksdagen har jag deklarerat att det ska väldigt mycket till för att gå emot sin egen regering.
I det läget vill Mathias Sundin tillåta sig själva och många andra att ställa ultimativa krav och börja förhandla på nytt med hot om att annars stödja de rödgröna. Ett sådant bristande förtroende för regeringen skulle givetvis försvaga den och kunna leda till dess fall.
Mathias Sundin håller förmodligen nu tummarna för att alliansens historiska energiöverenskommelse ska fällas i riksdagen. Inte för att han är emot uppgörelsen, tvärtom, men för att han ju bejakar att borgerliga riksdagsledamöter ska rösta emot sin regering när de har en annan uppfattning i för dem viktiga frågor. Det är uppenbart att många socialdemokrater egentligen stöder den. Trots detta kommer de att rösta med sitt parti, medan några från alliansen kanske går emot den uppgörelse som träffats i alliansens riksdagsgrupper och redan godkänts av riksdagen.
Vore detta en seger för riksdagen eller för oppositionen? Och hur skulle en uppriven energiöverenskommelse stärka regeringen?
STAFFAN DANIELSSON
riksdagsledamot (C)
