Alla vet att den palestinska ansökningen om fullvärdigt FN-medlemskap kommer att avslås eftersom USA har lovat lägga in sitt veto i omröstningen om så behövs. USA och EU, men även Sverige, anklagar palestinierna för att med sin ansökan skada den sedan länge avstannade fredsprocessen. Det verkligt allvarliga problemet – att Israel i ökad takt koloniserar de områden där en palestinsk stat är tänkt att etableras – fortsätter att bemötas med flathet. 44 år av tomma ord måste övergå i handling. Sverige och EU måste använda handelspolitiken för att tvinga Israel att respektera folkrätten och upphöra med sin expansion av bosättningarna så att en tvåstatslösning kan bli möjlig.
Allt ekonomiskt samarbete måste villkoras och kopplas till hur Israel respekterar mänskliga rättigheter och internationell rätt.
Johannes Mosskin och Olle Svahn
I juni 1967 ockuperade Israel Gaza och Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Sedan dess har varje israelisk regering kontinuerligt brutit mot folkrätten genom att tillåta och uppmuntra sin befolkning att flytta till bosättningar på ockuperat område. I dag lever över en halv miljon bosättare där en framtida stat för palestinier är tänkt att bildas.
Bosättningarna är anledningen till att Västbanken delats upp i små öar av palestinskt land som skiljs åt av vägspärrar och vägar vilka endast israeliska bosättare får använda. Två femtedelar av marken på Västbanken kontrolleras av bosättningarna och totalt är tre femtedelar av Västbanken omöjlig för palestinier att bebygga. Bosättningarna påverkar alla palestinier som lever på Västbanken genom att försvåra handel och tillgång till arbeten, odlingsmark, sjukhus och skolor.
Den israeliska bosättningspolitiken har skapat ett system där en persons rättigheter bestäms utifrån dennes nationella identitet. Bosättare lyder under israelisk civilrätt medan palestinier i samma område lyder under militärdomstolar. Denna situation utgör ett fundamentalt brott mot rätten till lika behandling som slås fast i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Ett enigt världssamfund, inklusive FN, USA och EU, menar att de israeliska bosättningarna utgör ett stort hinder för fred. Decennier har förflutit och omvärldens position har varit densamma. Men kritiken är och har varit verkningslös. Befolkningsökningen i bosättningarna är nu två och en halv gånger så hög som inne i Israel. Ingenting talar för att den israeliska regeringen är beredd att ompröva sin bosättningspolitik. Tvärt om. Premiärminister Netanyahu hävdade nyligen att byggnation i det ockuperade östra Jerusalem är ”viktig” och inte bara är en ”rättighet” utan även en ”plikt”.
Bara de senaste två månaderna har Israel fattat en rad folkrättsvidriga beslut som allvarligt skadar möjligheterna till en fredlig lösning av konflikten. I september beslöt israeliska myndigheter att tvångsförflytta 27 000 beduiner som lever på Västbanken. Den första tvångsförflyttningen är planerad till januari 2012 och omfattar 2 300 beduiner som idag lever på mark där Israel planerar att bygga bosättningar. Beduinerna ska flyttas från sina byggnader och skjul till ett område intill Jerusalems största soptipp som israeliska myndigheter dömt ut som hälsofarligt. Utöver detta har regeringen bland annat fattat beslut om att bygga tusentals nya hus i bosättningar.
Trots att Israel struntar i omvärldens krav och trots uppenbara folkrättsbrott har Israel belönats med ett ekonomiskt fördelaktigt associationsavtal med EU. För ett drygt år sedan bidrog dessutom den svenska regeringen aktivt till att rösta in Israel i den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Sveriges och EU:s nuvarande politik leder till utvidgade bosättningar, minskade chanser för en tvåstatslösning och ett urholkat förtroende för den internationella rätten.
Handelspolitiken är nyckeln till att förmå Israel att respektera folkrätten eftersom Europa är landets viktigaste marknad. Om expansionen av bosättningarna blir allt för kostsam kommer den att upphöra. En hårdför linje mot Israel kan skapa nödvändigt politiskt utrymme för de moderata krafterna i landet att åstadkomma en nödvändig förändring av Israels politik.
Settler Watch kräver att Sverige och EU slutar belöna Israel för sina folkrättsbrott. Allt ekonomiskt samarbete måste villkoras och kopplas till hur Israel respekterar mänskliga rättigheter och internationell rätt. Budskapet måste bli tydligt: Om Israel fortsätter att bygga i bosättningarna kommer associationsavtalet suspenderas.
Sverige och EU har stor skuld i att bosättningarna kunnat växa sig så stora. Det är hög tid att utrikesminister Carl Bildt och handelsminister Ewa Björling sår ett frö av hopp för en fredlig lösning på konflikten och nu axlar sitt ansvar för att bekämpa bosättningarna. I morgon kan det vara för sent.
JOHANNES MOSSKIN
OLLE SVAHN
Settler Watch
