Omvandlingen från hyresrätter till bostadsrätter har skapat fler förlorare än vinnare, menar artikelförfattaren Björn Alfredsson.
Foto: TOMAS ONEBORG
Så har då ledningen för Stockholms stad beslutat slå av på takten i bostadsrättsombildningarna och tagit time out. Det behövdes en global finanskris för att fundamentalisterna i Stadshuset skulle inse att situationen är ohållbar.
Ledstjärnan att hyresgäster ska få möjlighet att bestämma över sitt boende genom att via en bostadsrättsförening få köpa sina lägenheter har uppenbarligen ett pris. Det priset bedömer nu politikerna att de boende inte har råd att betala.
Men finns det några vinnare i bostadsrättsomvandlingskarusellen?
De hyresgäster som hade sitt boende ordnat på annat håll och som relativt omgående efter ombildningen kunde sälja sina bostadsrätter med god förtjänst tillhör vinnarna.
På sikt kan nästkommande släkte, de som så småningom ärver de nuvarande bostadsrättsinnehavarna, också räknas till vinnarna.
Sedan har det bostadsrättsindustriella komplexet – bankerna, mäklarna, ombildningskonsulterna, de stora tidningarnas annonsavdelningar – gjort goda förtjänster.
De boende då?
Vinnarna inskränker sig till en liten grupp i Östberga som fick överta sina lägenheter till kraftigt rabatterat pris.
Nästan alla eventuella vinster har varit flyktiga och kortsiktiga. Men nog måste det finnas andra typer av vinster? Är inte kontrollen av de egna boendevillkoren en vinst för de nya bostadsrättsinnehavarna?
Förvisso, om nu dessa har kunnat utöva någon kontroll. Erfarenheterna pekar tyvärr på att maktlösheten kvarstår.
Men mest har omvandlingen skapat förlorare. För enskilda boende har möjligheten till kontroll av de egna boendevillkoren ett högt pris.
Kalkyler inför ombildningarna visade tidigare på att boendekostnaderna i innerstadsfastigheter ökade med 40–50 procent (ungefär hälften om fastigheten var byggd under 2000-talet) och med cirka 20 procent i förorterna.
Med dagens räntenivåer är ökningstakten ännu större, mer än dubbelt upp.
Den som i förorten betalade 5800 kronor i månadshyra för en trea får nu efter bostadsrättsombildningen en boendekostnad på 8000 kronor per månad.
I en innerstadsfastighet byggd på 2000-talet ökar den månatliga boendekostnaden från 9 600 kronor till 13 100 kronor.
I övriga innerstadsfastigheter blir ökningen absurd: en månadshyra på 6900 kronor övergår i en boendekostnad per månad på 13000 kronor. Kostnadsökningarna beror i huvudsak på räntehöjningarna under det senaste året. Några amorteringar är inte inräknade i dessa ökningar.
Än en gång kan frågan ställas: är bestämmanderätten över bostaden värd dessa ökade kostnader?
Knappast. Stadens allmännyttiga bostadsföretag hade kunnat erbjuda hyresgästerna den bestämmanderätten mer eller mindre gratis, till exempel genom självförvaltningsavtal eller kooperativ hyresrätt.
De allmännyttiga bostadsföretagen tillhör också de stora förlorarna i ombildningskarusellen.
De tvingas sälja det bästa de har, nämligen de fastigheter som ger bäst avkastning; dessutom till underpris.
Det måste vara totalt demoraliserande att arbeta inom den stockholmska allmännyttan med den dagordningen. Det märks också på bolagens oförmåga att över huvud taget tänka något nytt inom bostadsförsörjningen.
Alliansstyret i Stockholm har under drygt ett år sålt allmännyttiga lägenheter till ett värde av cirka 8,5 miljarder kronor. Ränteavdragen för medlemslånen uppgår till drygt 110 miljoner kronor årligen, räknat vid en räntenivå på 5,5 procent.
Bankernas räntemarginal kan uppskattas till cirka 140 miljoner kronor årligen.
De här siffrorna gäller bara ombildade allmännyttiga lägenheter. Om siffrorna dubbleras inkluderas också ombildningen av privatägda hyresrätter.
År efter år dräneras nu boendekollektivet och staten på flera hundra miljoner kronor på grund av bostadsrättsomvandlingen. De pengarna hade gjort större nytta om de använts för att bygga nya bostäder.
Stadshuspolitikernas time out kanske är tecken på någon form av självinsikt, att omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter ändå inte är den egna bestämmande-rättens solskenshistoria.
Eller är det bara Stockholms egen lilla variant av krispaket?
BJÖRN ALFREDSSON, debattör och konsult med inriktning på bostäder, utkommer inom kort med en bok om hyres- och bostadspolitiken i Stockholm







