Göran Stiernstedt

Jag tror medborgarna är tillräckligt förståndiga för att klara budskapet att vi inte köper in vaccin till alla.

Göran Stiernstedt

Katastrofplanering och hantering tillhör samhällets största utmaningar. Varje katastrof är unik och går aldrig att förutsäga in i minsta detalj. Pandemier är inget undantag.

Det har nu gått mer än två år sedan influensapandemin orsakad av influensa H1N1 drabbade oss. Vi vet att vi till en kostnad av 1,3 miljarder kronor förhindrade ett antal dödsfall och ett antal sjukdagar, men att epidemin ändå var relativt lindrig. Men vi vet också att vi har ett hundratal barn och ungdomar som sannolikt är invalidiserade för livet. Facit får därmed anses föreligga till stora delar.

Det är hög tid för alla oss inblandade att ödmjukt och prestigelöst ta ställning till vilka lärdomar vi kan dra och ha nytta av i kommande pandemiplanering. WHO verkar för sin del glädjande nog vara inne i en dylik process. För egen del gör jag följande reflektioner:

• Med den hotbild som successivt växt fram sen millennieskiftet och med den information som förelåg våren 2009 och med WHO:s ställningstagande var beslutet att massvaccinera relativt logiskt.

• Vi behöver en övergripande oberoende utvärdering som bland annat har att besvara frågan: Med facit i hand – var massvaccinering rätt metod?

• Vi har på såväl nationell som regional och lokal nivå alltför omfattande och detaljerade planer. Varje situation är unik och alltför detaljerade planer kan leda fel.

• Kopplingen till WHO:s pandemiplanering var olycklig.

• Vi kan bli avsevärt bättre dra lärdom av södra halvklotets erfarenheter. Pandemier börjar tämligen regelmässigt där och vi visste till exempel att H1N1 riskerade drabba enstaka unga med allvarligt förlopp. Vi visste också att immuniteten var god hos de äldre.

• Det ligger i sakens natur att ett pandemivaccin innehåller delvis nya komponenter, men att den immunstimulerande komponenten var så pass oprövad var synnerligen olyckligt.

• Vi når aldrig 100 procents täckningsgrad. Jag tror medborgarna är tillräckligt förståndiga för att klara budskapet att vi inte köper in vaccin till alla.

• Massvaccinering innebär alltid risker för överraskningar. På 70-talet fick man i USA avbryta en vaccinationskampanj på grund av rapporter om neurologiska biverkningar och nu fick vi åter synnerligen allvarliga följdeffekter.

• Det är dags sluta göra jämförelser med spanska sjukan som drabbade en nedgången krigstrött värld för snart 100 år sedan i en tid utan antibiotika, intensivvård och antivirala medel.

Centrala beslutsfattare i en pandemisituation riskerar i princip att mer eller mindre omedvetet styras av samma mekanismer som en ensam jourhavande på en akutmottagning. Risken att bli kritiserad för att överagera är avsevärd mindre än för motsatsen. Alla aktörer, inklusive medierna och industrin, har ett ansvar för att vi tar väl avvägda beslut i svåra situationer och att vi förmår ta lärdom av gjorda erfarenheter. I potten ligger dessutom något så viktigt som allmänhetens tilltro till ett av medicinens hittills viktigaste verktyg, nämligen vacciner.

GÖRAN STIERNSTEDT

infektionsläkare, chef för vård och omsorg på Sveriges kommuner och landsting (SKL).