Lennart Gabrielsson

Vi vill pröva möjligheten att ge ekonomisk stimulans till de HVB-hem som är lyckosamma.

Lennart Gabrielsson

Vi är många som anser att vi behöver göra mer för utsatta barn i Sverige. En självklar anledning är att minska barn och ungas lidande och skapa förutsättningar för en ljus framtid. Ett annat skäl är att insatserna kostar samhället cirka 9 miljarder per år.

Då har man inte räknat in att många placerade barn faller in i kriminalitet eller blir beroende av försörjningsstöd i vuxen ålder.

Vid Folkpartiet landsmöte i Karlstad den 14-16 oktober ska partiet ta ställning till den socialpolitiska arbetsgruppens förslag på hur vi ska förbättra för utsatta barn och ungdomar. En del förslag kan ses som provokativa men det är min åsikt att vi måste tänka nytt om vi ska lyckas bättre.

Arbetsgruppen förslår bland annat att det förebyggande arbetet ska kunna riktas direkt mot specifika riskgrupper. Det är bevisat att barn som växer upp i hem där missbruk, psykisk ohälsa och långvarig ekonomisk utsatthet i större utsträckning än andra riskerar att fara illa. Aktörer i samhället har ofta kontakt med dessa familjer men socialtjänsten måste tidigt söka upp familjerna och erbjuda föräldrastöd.

Det är även viktigt att föräldrar kan kontakta socialtjänsten utan att registreras eller bli föremål för myndighetsutövning. Föräldrarna har alltid huvudansvaret för sina barn och samhällets insats ska i första hand vara förebyggande, vi ska stötta i föräldrarollen. I de fall föräldrarna inte räcker till bör socialtjänsten få ökade möjligheter att agera till skydd för barn, även mot föräldrarnas vilja.

En av de viktigaste faktorerna för att utsatta barn och unga ska få ett tryggt liv och ljus framtid är att de möts av kompetenta och engagerade socialsekreterare. Den socialpolitiska arbetsgruppen anser att de som handlägger barn och ungdomsärenden ska besitta en viss kompetens och föreslår därför att de ska ha minst två års erfarenhet av yrket.

Det är inte rimligt att de minst erfarna socialsekreterarna hanterar de svåraste och tyngsta ärendena inom socialtjänsten. Personalomsättningen bland dem som arbetar med utredningar om barn som far illa är hög. För att få kontinuitet inom yrkesgruppen ska de socialsekreterare som utreder barnärenden premieras i lönekuvertet. Det är viktigt att lönesättningen är individuell, de som är bäst på sitt arbete ska ha mest betalt.

I de fall föräldrarna inte räcker till som föräldrar tar samhället över ansvaret för barnet och placerar det i jourhem, familjehem, på HVB-hem (hem för vård och boende) eller i de fall barnet/ungdomen anses ha ett beteende som är skadligt för den själv eller omgivning, på ett SiS-hem (Statens institutionsstyrelse). Att boendena har hög kvalitet är viktigt för att barnet ska få ordning och struktur i livet.

Idag råder det brist på familjehem och jourhem, HVB-hemmen lever inte alltid upp till förväntningarna och på SiS-hemmen råder platsbrist vilket gör att socialtjänsten tvingas till andra åtgärder och placeringar som de anser är olämpliga och som bidrar till att ungdomen kan fortsätta med ett skadligt beteende.

Det är inte acceptabelt att samhället så ofta misslyckas i sin föräldraroll. Arbetsgruppen föreslår därför att rekryteringen av jour- och familjehem ska ske på nationell nivå och samlas i en databas som kommer kommunerna till del, att auktorisation ska krävas för att driva HVB-hem samt att det ska finnas en platsgaranti hos Statens institutionsstyrelse.

Vi vill även pröva möjligheten att ge ekonomisk stimulans till de hem som är lyckosamma. Ekonomiska incitament har visat sig verkningsfulla i andra verksamheter, till exempel sjukvården, och den finns inget som säger att det inte även skulle fungera inom socialtjänsten. Bonus skulle kopplas till mätbara mål, till exempel skolresultat, rymningar och missbruk.

Socialtjänsten är i ständig förändring. Trots det så misslyckas samhället med sitt föräldraskap. Vi politiker måste bli modigare när det gäller att testa nya vägar. Vi kan inte vara rädda för att kliva på några tår och göra oss obekväma i samhällsdebatten så länge vårt agerande kommer barnen och ungdomarna till del. I och med Vanvårdsutredningen har debatten om placerade barn tagit ny fart. Vi måste tänka nytt om vi i skall lyckas med denna generation.

LENNART GABRIELSSON (FP)

ordförande socialpolitiska arbetsgruppen, kommunalråd och socialnämndens ordförande Sollentuna