Vi måste höja kvaliteten på de beslut som fattas genom att ställa krav på reformer som ger tillväxt och nya möjligheter.

Gunnar Hökmark

”Vad ska vi egentligen med riksdagen till? De tar ju bara en massa konstiga beslut.” Så är det få som resonerar. Man tycker inte att riksdagen är en dålig institution bara för att man inte gillar vilka som för ögonblicket har majoritet eller vilka lagar som stiftas. I stället verkar man för att det ska bli en annan majoritet och för att andra beslut ska tas.

När det gäller EU är det dock ett vanligt resonemang. När EU-kommissionen eller Europaparlamentet har tagit ett beslut man inte håller med om drar många slutsatsen att Europasamarbetet är en dålig idé. Misstaget bygger på att man blandar ihop en institution med de beslut som institutionen tar.

Det är ett felaktigt tänkande som inte är begränsat till EU-motståndare. Faktum är att sammanblandningen av institutioner och beslut är lika vanliga bland de mest entusiastiska EU-kramarna: för dem är mer Europa svaret på alla utmaningar, oberoende av vilken politik som förs.

Det har vi inte minst sett i krisens efterdyningar. Den gängse europeiska reaktionen på kontinentens ekonomiska problem har varit institutionella reformer, nya sätt att ta beslut, nya former för förhandlingar. Vilka beslut som ska tas, vilken politik som ska föras, har det talats mycket mindre om. Det är tokigt. För det är dålig politik, inte dåliga institutioner, som har fört oss dit vi är. Och då är det bättre politik som är lösningen.

Europa är just nu en tudelad kontinent. Medelhavsländerna har problem, medan Östersjöländerna går bra. Oberoende av vilken internationell jämförande undersökning man tittar på kommer de nordeuropeiska länderna på topplaceringar, med de sydeuropeiska länderna långt efter.

Det brittiska Legatum Institute har exempelvis nyligen publicerat sitt välståndsindex (Prosperity Index). Listan toppas av Norge, Sverige och Danmark. Inget medelhavsland återfinns bland topp 20.

Detta beror inte på att de skandinaviska länderna har bättre fungerande parlament, utan på att parlamenten har tagit rätt beslut. Sverige är ett ypperligt exempel. Vi är förmodligen det rika land i världen som har förändrats mest i liberal riktning de senaste decennierna.

För 30 år sen hade vi en genomreglerad höginflationsekonomi där människors löneökningar åts upp av att värdet på pengarna minskade. Vi hade två tv-kanaler och tre radiokanaler. Vi kunde inte välja läkare eller skola. Och över alltihop hotade arbetarrörelsens konfiskerande löntagarfonder.

Numera har vi stabila statsfinanser, avreglerade marknader, ett fritt näringsliv och omfattande valfrihet. De senaste årens skattesänkningar samt strukturreformer av arbetsmarknaden och bidragssystemen har förstärkt denna utveckling.

Lärdomen av detta är att länder som idag har ekonomiska problem måste genomföra kraftfulla reformer som lägger grunden för stabila finanser och ekonomisk tillväxt. Medelhavets länder bör finna hopp i det som har kunnat ske kring Östersjön. Det visar att det vare sig är EU, Europaparlament eller riksdagar som genom sin existens löser eller skapar problem. Det är därför vi måste höja kvaliteten på de beslut som fattas genom att ställa krav på reformer som ger tillväxt och nya möjligheter, oavsett var besluten fattas. Europas ekonomiska kris löses inte genom nya beslutsformer, utan av rätt beslut.

GUNNAR HÖKMARK (M)

vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen