Den 8 januari i år hade jag glädjen att få fira ANC:s 100-årsjubileum i Bloemfontein, staden där ANC bildades. Den historiska insatsen att få bort rasistregimen i Sydafrika och införa demokratiska och lika rättigheter för alla sydafrikaner, känns fortfarande svindlande.

Apartheid framstod som en överväldigande utmaning, ett system som inte kunde besegras. Många av oss hade stunder då vi tvivlade på att vi kunde vinna, åtminstone inte under vår livstid. Men jag tvivlade aldrig på att vi till sist skulle bli fria eftersom sanningen alltid väger tyngre än lögnen och ljuset segrar över mörkret. Vi mobiliserade. Och vi besegrade apartheid. Det internationella samfundet och speciellt de skandinaviska länderna hjälpte oss att uppnå detta mål.

Nu behöver vi samma mobilisering, kraft och beslutsamhet för att ta itu med de globala utvecklingsfrågorna. Vi måste gemensamt vinna över fattigdom, ojämlikhet och klimatförändringar.

När stats- och regeringschefer från hela världen träffades vid FN:s toppmöte år 2000, slog de gemensamt fast vilka grundläggande värderingar FN ska arbeta efter i det nya millenniet. Det fanns en insikt hos världens ledare att de globala utvecklingsfrågorna angår oss alla, och en vilja att ta sig an och lösa problemen. Detta formuleras i Millenniedeklarationen: ”Vi erkänner att vi har ett kollektivt ansvar för att principerna om människors värdighet, jämlikhet och jämställdhet upprätthålls på det globala planet. Vi som ledare är därför ansvariga inför alla människor i världen, särskilt de mest sårbara och utsatta.”

Åtta mål har formulerats, baserade på Millenniedeklarationen. De ska vara uppnådda 2015.

Ett av delmålen – fattigdomsmålet – kommer enligt Världsbanken troligtvis att nås. Det innebär att världsfattigdomen halveras jämfört med 1990. Till exempel räknar FN med att 36 procent av befolkningen i Afrika söder om Sahara lever under fattigdomsgränsen 2015, jämfört med 58 procent 1990.

Delmålet om rent dricksvatten har redan nåtts. 1990 saknade 24 procent av jordens befolkning rent dricksvatten. År 2010 hade siffran sjunkit till 11 procent.

Men om vi ska nå resten av målen krävs mycket större satsningar. Mellan och inom olika länder är utvecklingen ojämn. Framstegen når ofta inte de mest utsatta och diskriminerade.

Låt mig nämna några exempel:

• Fattigdom och hunger. Även om världsfattigdomen halveras, går nära en miljard människor hungriga. Det motsvarar ungefär hela EU:s, USA:s och Brasiliens befolkningar tillsammans. Höga matpriser, torka och översvämningar bidrar till att hungern inte minskar i samma takt som fattigdomen. Dessutom har den globala ekonomiska krisen påverkat fattigdomsminskningen. Miljoner människor blev arbetslösa och andelen fattiga arbetare har växt.

• Ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Kvinnor är fortfarande utestängda från politiken. De måste få en viktig roll i beslutsfattandet. Det finns fler kvinnor i världens parlament i dag jämfört med år 2000 men siffran är ynka 19 procent. Kvinnor tjänar mindre än män, har otryggare anställningar och högre arbetslöshet. Och även om mödradödligheten minskar – ett annat av millenniemålen – i flera länder, visar FN:s rapporter att vi inte kommer att nå målet om minskning med tre fjärdedelar till 2015. Den bistra sanningen är att många politiker sätter flickors och kvinnors hälsa långt ner på prioriteringslistan.

• Hållbar utveckling. Enligt millenniemål 7 ska världens länder minska sina utsläpp av växthusgaser. Men utvecklingen går i rakt motsatt riktning: koldioxidutsläppen ökar. När temperaturen stiger, kommer miljontals afrikaner – redan utsatta – att berövas vatten och grödor. Det kommer att orsaka enormt lidande. Klimathotet är en gemensam fiende till oss alla, inget land kan besegra det på egen hand.

Större insatser för att nå millenniemålen innebär att vi får en mer stabil och välmående värld – för alla. Det sydafrikanska begreppet ubuntu betyder att vi hör samman, att ingen av oss verkar i ett vakuum. I denna tid av globalisering är detta ömsesidiga beroende tydligare än någonsin tidigare.

Inför till exempel klimathotet kan många av oss känna hopplöshet och säga: jag kan inte påverka, det spelar ingen roll vad jag gör. Men vi kan göra skillnad.

Världens stats- och regeringschefer får inte svika sitt ansvar. Det är dags för dem att visa ledarskap. Vi kunde besegra apartheid. Vi kan besegra fattigdom, ojämlikhet och miljöhot.

Gud välsigne er.

DESMOND TUTU

ärkebiskop emeritus, Sydafrika

Översättning: Novoterm Translation