”Sunsilk tänder stjärnor i ditt hår” sjöng man i en reklamfilm för länge sedan. Lögnaktigt men effektivt, eftersom jag minns det. Men det blir genant med reklamfraser i allvarliga ämnen som bör kunna analyseras och ifrågasättas. Som vår säkerhetspolitik. I varje tal upprepar Sten Tolgfors att vi får ett försvar som finns ”här och nu”. Det är en Sunsilk-fras. Inget av det man lovar finns före 2014 och allt är inte heller på plats före 2019. Kring de nya förbanden når reklamspråket Orwellska höjder. De sägs vara ”lätta och flexibla”. Deras fordon är valda för att man skall kunna lasta flera av dem i ett transportflygplan till fjärran land. Men de är patrullfordon som inte kan sättas in i verklig strid. ”Lätta och flexibla” är ett annat sätt att säga ”odugliga till strid”.
”Hela Sverige skall försvaras” hävdar reklambyrån utan att förstå vad det innebär. Den armé som får uppgiften utgörs av sju bataljoner. Av dem är fyra ”lätta och flexibla”. Återstår tre mekaniserade bataljoner som duger för stridsinsatser i Sverige. Det ger oss en bataljon i norr och två söder om Dalälven, om fem till tio år. Problemet med ”här och nu” är att modellen gör det svårt att förstärka armén. Få soldater utbildas och personalkostnaderna blir höga. Med ”här och nu” lever vi som sommarsyrsor, medan de finska myrorna stretar på, medvetna om att en hård vinter alltid kan stå för dörren. Ett ”här och nu” måste på kort tid kunna styras om mot ett ”då och därefter”.
Regeringen är mentalt blockerad av Afghanistandoktrinen. (”Sverige försvaras bäst långt borta”). Världens bästa stridsfordon, våra stridsvagnar och stridsfordon 90, förrådsställs och man skapar istället förband med enklare fordon, splitterskyddade enbart och utan beväpning. Det är en tröst för tigerhjärtan att fjorton stridsvagnar ställs i ett garage på Gotland. En hånfull gest mot dem som förstår Gotlands betydelse för möjligheterna att operera med sjöstridskrafter på Östersjön. Den som utlovar att hjälp till våra grannstater borde inse att vi då måste kunna skydda transporter öster om Gotland.
Allt tyder på att vi har gått in i en lång period med militär upprustning, främst i Arktis. Fortare än man anar kan vi behöva organisera fler förband än vad som planeras. Vi bör behålla värnplikten för att undvika att våra politiker i ett spänt läge tvingas besluta om att återinföra den. Den går dessutom väl att förena med kontraktsanställda förband.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras. Med trupp på ön.
BO PELLNÄS
försvars- och säkerhetspolitisk kommentator
