2008 stod lärarna mentalt redo att gå ut i strejk för att få upp sina löner. Tiden var rätt och mogen. Botten var nådd. Ordförande för Lärarnas Riksförbund (LR) försatt chansen att åstadkomma en lönehöjning värd namnet, vilket får betecknas som djupt olyckligt eftersom den strejken kunde kommit innan Sverige och världen gick in i en allvarlig lågkonjunktur.

Fackförbunden saknade en ledning 2008 som hade kraft att gå hela vägen. Sedan dess har ingenting skett till det bättre. Lärare har fått allt sämre lönepåslag år efter år. Många lärare har, fullt förståeligt, dragit slutsatsen att medlemskap i LR är mer eller mindre meningslöst och också lämnat förbundet.

Om botten var nådd 2008 är lärarna lönemässigt under isen 2012. Inför årets avtalsrörelse har många medlemmar talat om att avgå som medlemmar om avtalet skulle bli dåligt. Varför vara med i ett förbund som inte kan genomföra det mest primära för en fackförening; få upp medlemmarnas löner?

Det avtal som nu skrivits under är fyraårigt och innebär 4,2 procent i höjning år ett. Detta är från april 2012. År två, det vill säga från april 2013, höjs lärarnas löner efter märket. Märket kommer rimligtvis att ligga på cirka 2,6 procent. Det tredje och fjärde året saknas procenttal. Det fjärde året kan fackförbunden häva avtalet om det tredje året inte fallit ut väl.

Vi har sett liknande naiva förhoppningar från LR:s sida förr. Men visa av erfarenheten kan Sveriges lärare mycket väl utgå från att år tre kan ge 0 procent (noll!). Om så blir fallet, vilket är fullt realistiskt för en stor del av Sveriges lärare som här tvingas förlita sig på kommunernas goda vilja, kommer lärarna i snitt under tre år få under 2,5 procent i löneförhöjning. Det vill säga under var märket brukar ligga.

Är det konstigt om tusentals medlemmar lämnar facket med sådana avtal?

LR:s ledning inbillar sig att lokalpolitikerna ska känna press att höja lärarlönerna under valåret 2014. Kommer detta leda till att målet på 10 000 kronor mer i månaden förverkligas? Hur naiv får man bli? Vi behöver bara gå tillbaka till år 2007, då Stockholms lokalpolitiker för övrigt gick till val på att höja lärarlönerna, för att förstå vad ett sifferlöst avtal innebär i praktiken. Vad som skedde var att arbetsgivarna avbröt förhandlingarna med LR och gav lärarna i Stockholm den sämsta löneutvecklingen utav alla arbetsgrupper i staden.

Lokalpolitik får näst intill ingen uppmärksamhet vid svenska val. Det är den nationella politiken, valet till riksdagen, som fyller mediebevakningen under valåret. Kommunerna har ingen anledning i världen att höja lärarnas löner ett valår då lärarnas löner ställs mot alla andra välfärdsfrågor i valet.

Så här skriver Metta Fjelkner på Newsmill 14/6 i år: ”Erfarenheten vi har av kommunernas vilja att ge lärare något när det inte finns ett centralt utrymme fastställt är mycket dålig. Gång efter annan har vi sett hur man ute i kommunerna, trots tydliga och upprepade löften, inte satsat på lärarna.”

Vidare konstaterar LR:s ordförande: ”Problemet är tillämpningen av avtalen. Det räcker inte med en möjlighet för kommunerna att satsa på lärarna. Det måste finnas inskrivet i avtalet och preciserat med nivåer.”

Om förslaget från Sveriges Kommuner och Landsting från juni månad 2012 konstaterade LR:s ordförande: ”Förslaget innebär att det under tre år, större delen av avtalsperioden saknas garantier för nivån på lärarnas löneökningar. Våra hittillsvarande erfarenheter gör att vi tyvärr inte litar på att kommunerna verkligen kommer satsa mer på lärarna i grund- och gymnasieskola. Garantier är därför ett krav.”

Vad har förändrats nu då? Ingenting. Lärarförbunden skriver avtal där halva tiden är utan i avtal satta procenttal. Detta trots att man vet att det leder till ett enda stort ingenting för Sveriges lärare.

Nu behövs nya krafter i Lärarnas Riksförbund. Ni i styrelsen som röstade ja till avtalet bör ställa era platser till förfogande. Som ordförande bör Metta Fjelkner definitivt göra det efter detta misslyckade avtal. Ledningen i LR får göra sig beredda på att gå sin tuffaste rond hittills – mot sina egna medlemmar.

Under våren skrev över 30 000 lärare under en tvåveckorskampanj på med sina namn för högre löner för Sveriges lärare. Vi förväntade oss mer än det här.

JENS CRONEMAN

medlem i LR, Lärarnas Löneupprop

PHILIP DANTE

medlem i LR, Lärarnas Löneupprop

LARS-GÖRAN HULTBERG

medlem i LR, Lärarnas Löneupprop