Riksdagsledamoten Sten Bergheden (M) har svarat på vår artikel om att köttet måste stå för sin egen klimatpåverkan (Brännpunkt 23/1). Vi delar hans omsorg med jordbruket och dess arbetstillfällen och gläds åt att han vill eftersträva mer klimatvänlig livsmedelsproduktion. Däremot är hans fientlighet mot koldioxidskatt på kött både märkligt och ansvarslöst.
Medan bilisten måste betala för sina utsläpp slipper köttkonsumenten.
Magda Rasmusson och Lorentz Tovatt
För det första lägger Sten Bergheten orden i munnen på oss. Vi förespråkar i första hand en så generell och global koldioxidskatt som möjligt. Men i andra hand vill vi utvidga den koldioxidskatt som redan idag finns i Sverige så att den även inkluderar köttkonsumtion. Detta innebär att den inte skulle vara, så som Bergheden uttrycker det, ”ensidig”. Den skulle läggas i konsumentledet på allt kött, vilket innebär att det inte skulle göras skillnad på svenskproducerat kött och importerat kött och därför inte skapa snedvridning i konkurrensen.
Eftersom svenskproducerat kött oftast är både dyrare och klimatsmartare krävs det fingertoppskänsla vid implementeringen av en utvidgad koldioxidskatt, speciellt om vi vill gynna klimatsmart jordbruk och dess arbetstillfällen. Därför bör det utredas hur skatten kan differentieras utifrån olika utsläppsnivåer för olika typer av kött. Om det blir för svårt och rättsosäkert bör ett system med bidrag, subventioner eller ett ”köttskatteavdrag” utredas. Tanken är att miljöprojekt och klimatsmart produktion ska gynnas. Detta är dessutom accepterat i gällande jordbruksavtal i WTO, så länge det uppfyller ett antal kriterier.
En hög generell koldioxidskatt på kött, kombinerad med bidrag, subventioner eller avdrag skulle resultera i två saker. För det första skulle den generella konsumtionen gå ner, och det hoppas vi att Sten Bergheden inte motsätter sig med tanke på annalkande klimatkris och en ökning av medeltemperaturen på fyra grader de närmaste sextio åren. För det andra skulle klimatsmartare konsumtion gynnas. Exempelvis är naturbeteskött något som gynnar både den biologiska mångfalden och dessutom kan agera kolsänkor.
Vad Bergheden inte ens bemöter är något av det viktigaste med koldioxidskatten på kött – nämligen att den som släpper ut också ska stå för kostnaden. Medan bilisten måste betala för sina utsläpp slipper köttkonsumenten. Detta till ett pris av att andra, framför allt i den fattigare delen av världen samt kommande generationer, får ta smällen av ett varmare klimat och försvårade förutsättningar för odling. Att inte bemöta detta i sitt svar visar på ansvarslöshet.
Återigen, vi beundras av Berghedens engagemang för landsbygden, jobbtillfällena och den svenska livsmedelsproduktionen. Men hur vore det att kombinera detta engagemang med en vilja att rädda klimatet?
MAGDA RASMUSSON
språkrörskandidat Grön Ungdom
LORENTZ TOVATT
språkrörskandidat Grön Ungdom
