Både i FN och i många enskilda länder diskuteras i dag med patos - och ibland med indignation - vem som bestämmer över internet och vem som är bäst skickad att göra det. Diskussionen är inte förvånande. Moderna samhällen blir i allt större omfattning beroende av internet samtidigt som de enskilda staternas inflytande är begränsat.
Reflexmässigt är det lätt att tycka att styrningen av internet borde vara en fråga för FN och för regeringar. Det är dock en för snabbt dragen slutsats.

Internets betydelse för näringsliv, offentlig förvaltning och för medborgarnas möjligheter att tillgodogöra sig skattefinansierade tjänster borde vara en av 2000-talets viktigaste politiska frågor. Därför är tystnaden i Sverige kring den internationella debatten om internets styrning - internet governance - anmärkningsvärd.

FN höll 2003 ett toppmöte om informationssamhället. Vid mötet bildades en arbetsgrupp (WGIG) som skulle utreda hur internet bör styras. I juli i år lämnade WGIG sin rapport inför nästa toppmöte i Tunis i
november.
WGIG som består av företrädare för enskilda länder kunde dock inte enas om ett förslag utan lämnade fyra.
Det minst ingripande innebär att den nuvarande ordningen ska bestå jämte en ny global organisation som ska driva världssamfundets intressen. Ett mer långtgående förslag innebär att världssamfundet inrättar en ny organisation som tar över USA:s och ICANN:s funktioner. Men WGIG hävdar ändå att internet måste styras genom samarbete mellan stater, näringsliv och andra användare.

Ingen enskild organisation bestämmer över hela internet. Internet styrs av en löst sammansatt grupp av organisationer.
Några av de mest inflytelserika är ICANN som sköter domännamnssystemet, IETF och IAB som sysslar med tekniska standarder, samt GAC som utgör statssamfundets rådgivande grupp till ICANN.

Inget enskilt land har ett lika stort inflytande över internet som USA, som sköter tillsynen av ICANN och som ytterst kan avgöra organisationens existens. Det förhållandet är på många goda grunder ifrågasatt av stater,
FN och enskilda.

Detta har föranlett en debatt om nyordning. Målet är att öka statssamfundets inflytande på bekostnad av USA och ICANN. Till exempel har Kofi Annan hävdat att de som styr över internet måste ta större hänsyn till utvecklingsländers behov.
Samtidigt diskuterar länder som Nordkorea och Kina hur informationsspridningen på internet kan begränsas. Många länder anser att det just är en nationell sak att avgöra vad som gäller för internet inom det egna territoriet och menar att USA och västinfluenser hindrar dem från detta.
För oss är det självklart att varje rättsstat har ett legitimt intresse av att säkra samhällskritiska funktioner. Utan tvekan måste internet räknas dit. I Sverige ser vi inga problem med att riksdagen lagstiftar om tillsyn över den svenska toppdomänen .se.
Samtidigt skulle en sådan lagstiftning få en helt annan innebörd i en diktatur eller om de argument som en demokratiskt vald regering använder i stället läggs i munnen på till exempel Robert Mugabe eller Kim
Jong-Il.

Bakgrunden till USA:s inflytande är att internet till stor del bekostats av USA. Först som del i en militär kommunikationslösning och sedan som ett världsomspännande forskningsnät. Med www-tekniken i början av 1990-talet spreds internet till än bredare kretsar och kommersiell användning blev allt vanligare.

Internet är innovativt inte bara vad gäller teknik utan också genom avsaknad av centrala beslutfattare. Utvecklingen sker genom att tekniker och forskare från olika länder möts, diskuterar och utvecklar de tekniska protokoll med mera som utgör internet.

Det är många människor och organisationer som tar fram lösningar på små problem och som sprider andras lösningar vidare och därigenom skapar en helhet. Vi anser att det spridda ansvaret över internet inte bara garanterar en pragmatisk utveckling till gagn för många, utan också är en garant för internets robusthet.
Under Clintoneran inleddes en process där USA:s regering överlämnade ansvaret för internets domännamnssystem till ICANN. USA
avsåg att successivt minska sitt inflytande över organisationen fram till och med 2006.
USA:s nuvarande regering är dock inte beredd att avhända sig sin nuvarande roll så snart. Kanske för att hindra förändringar i dagens internet, kanske av nationell säkerhetshänsyn. Det är inte helt klart.

Är USA:s inflytande ett hot som hämmar internet? Inte alls. Internet har under rådande ordning haft en fantastisk utveckling, till nytta inte bara för stater och näringsliv utan också för enskilda och för regional utveckling.

ICANN är öppet för alla. Nationer deltar genom GAC, toppdomäner som ”.se”, ”.nu” och ”.com” är med. Dessutom deltar enskilda intressen från både rika och fattiga länder vid ICANN:s möten. Också andra organisationer som IETF bygger på ett brett och frivilligt deltagande.
Dagens lösning är inte perfekt. Men mångfald skapar dynamik och den nuvarande ordningen syftar till att utveckla internet. Detta i motsats till en ordning som riskerar att göra internet till föremål för en global långbänk där
målet synes vara kontroll i stället för utveckling.

Vi anser att internet är i goda händer. Ingen enskild person, grupp eller nation kan kuppa till sig makten över internet.
Den nuvarande ordningen har brister, men den är demokratisk och pragmatisk. Den möjliggör för alla att delta; även tredje världens särskilda behov lyfts fram.
Internet bygger på samförstånd. I dag finns fler än en miljard internetanvändare som sprider och delar information på ett gemensamt nät. Hur många av dessa människor skulle inte riskera att bli avstängda om det var upp till diktatorer att bestämma över internet?

Vi vill inte att en global demokratiiver ska medföra att miljontals enskilda utestängs från internet, eller används för att förändra det sätt som internet utvecklas på.

Systemet har brister som också måste adresseras, men det är inte till nytta för någon att FN driver en för snabb förändringsprocess.
Det är inte bristen på demokrati som är problemet. Det är i stället hur vi i framtiden kan ge nationalstater ett
rimligt inflytande utan att riskera internets själ.
Utvecklingstendensen är ändå att ICANN och det globala internet är på väg att frigöra sig från USA:s dominans, om än långsammare än vi tidigare trott.

Vi vill därför att regeringen inför toppmötet i Tunis beaktar:
Att internets styrning bäst sker i samarbete mellan stater, näringsliv och andra användare.
Att internet under nuvarande ordning fungerar väl och har haft en fantastisk utveckling.
Att en förändring av det som fungerar bra kräver synnerligen goda argument
Att man värnar den mångfald och fria pragmatism som är internets kärna och själ.

Olof Hallström
generalsekreterare Stiftelsen för internetinfrastruktur
Patrik Lindén
informationsansvarig Stiftelsen för internetinfrastruktur