Lifegene är en infrastruktur för forskning, som ska följa 500 000 svenskar i åldrarna från nyfödd till 45 år under deras återstående livstid. Man avser att studera samband mellan ohälsa och arv, miljö och livsstil. Nyligen beslutade Datainspektionen att projektet bryter mot Pul (Personuppgiftslagen) och förbjöd fortsatt insamling och behandling av data.

Beslutet är förödande för svensk medicinsk forskning menade Karolinska institutets rektor Harriet Wallberg-Henriksson. I SVT:s Aktuellt 20/12 framförde hon att det kommer att skada svensk hälso- och sjukvård och folkhälsa. Ledande personer inom Lifegene och systerprojektet Epihealth instämmer på Brännpunkt 22/12.

Detta är starkt överdrivet. Lifegene marknadsför sig i grandiosa termer såsom unikt, världsledande, banbrytande (www.lifegene.se), men det är tomma fraser. I etikprövningsansökan 2010 utlovas däremot inga storslagna resultat, utan bara att det ”är naturligtvis omöjligt att sia om vilka framtida forskningsresultat som kommer ut från Lifegene-resursen i stor skala”, vilket är en avsevärt mer hovsam formulering.

Harriet Wallberg-Henriksson borde snarare oroa sig för varför Lifegenes ledning startat projektet innan man säkerställt att det var juridiskt möjligt. Det har länge funnits skäl att starkt misstänka att sådan verksamhet bryter mot Pul. Helt klart har det varit sedan Vetenskapsrådets utredning (VR 11:2010) förra sommaren fann ”att det inte är möjligt med dagens regler om etikprövning och personuppgiftsbehandling att skapa en databasinfrastruktur för forskning med generella databaser”.

I början av mars 2011 undanröjde dessutom den Centrala etikprövningsnämnden (CEPN) ett etikgodkännande av den Regionala etikprövningsnämnden. Utan specifika forskningsfrågor går Lifegene inte att pröva etiskt eftersom man då inte, som etikprövningslagen kräver, kan väga framtida nytta mot risk för skada.

Harriet Wallberg-Henriksson borde därför undra varför Lifegenes ledning inte senast vid detta besked avbröt verksamheten tills en oberoende utredning lett till ett system för opartisk etisk granskning också av infrastrukturer inom forskningen? Menar hon, likt Lifegenes och Epihealths företrädare på Brännpunkt, att viss typ av forskning (ens egen) bör ha fribrev från de lagar som Sveriges riksdag stiftat som skydd för individ och befolkning? Uppenbara, allvarliga etiska problem är ändå förknippade med Lifegene som infrastruktur för framtida forskning.

Ett är belastningen på sjukvården genom dess allmänna hälsokontroll vart femte år av 500 000 icke vårdsökande personer. Lifegene beskriver hälsokontrollerna som en förmån, men avsvär sig i sina etiska riktlinjer ansvar för dem. Det överlämnas till sjukvården. Nyttan av allmänna hälsokontrollprogram är ytterst tveksam, varför en rad krav ställs på dem. De bör ha en evidensbaserad policy för utredning av avvikande fynd och hur upptäckta fall tas omhand kliniskt. Framlidne Lars Werkö menade att dessa krav på omhändertagande av alla onormala fall ”i en sjukvårdsorganisation som redan arbetar nära bristningsgränsen (torde) verka avskräckande inför alla större screeningprogram”.

Ett annat allvarligt etiskt problem är flagranta brott mot den viktiga forskningsetiska principen att reellt frivilligt deltagande förutsätter att deltagare inte lockas genom att erbjudas förmåner. På Lifegenes hemsida kunde man till exempel den 20 december i år läsa följande citat : ”Har anmält mig till Lifegenes gravidstudie, blir garanterad en förlossningsplats på Danderyds BB eller Stockholms BB. Känns bra att ha tillgång till garanterad plats då det alltid är så många som föder vid den tiden på året.” Fler etiska problem finns. Är det till exempel trovärdigt att utlova ett ”totalt” integritetsskydd för individer som ska följas i 70 – 80 år?

Att Lifegenes belastningar på individ och samhälle undgår etisk granskning kan negativt påverka allmänhetens tilltro till forskning överhuvudtaget. De mätningar som Göteborgs universitet sedan 2002 gjort av allmänhetens förtroende för forskning har visat på en trendmässigt minskad tillit, mest för den medicinska.

Att Lifegene-ledningen fortsatt verksamheten, trots såväl Vetenskapsrådets utredning om datainfrastrukturers rättsliga förutsättningar, som ett undanrö etikgodkännande, tyder på dåligt omdöme. Detta borde oroa Harriet Wallberg-Henriksson betydligt mer än att Lifegene står stilla medan regering och riksdag allsidigt utreder vilka regler som krävs för att en opartisk kvalificerad forskningsetisk granskning i framtiden kan göras också av databasinfrastrukturer för forskning.

ÅKE THÖRN

med dr, företagsläkare, tidigare FoU-chef, Norrbottens läns landsting, Luleå

SASKIA BENGTSSON

distriktsläkare, Bankerud

CHRISTER PETERSSON

med dr, distriktsläkare, Växjö

JONAS SJÖGREN

allmänläkare, Västerås