Bra betalt och ingen tid och lust att städa? Köp dig fri, det blir billigt när staten bjuder på rut-avdrag. Långa dagar och låg lön? Eller fattig pensionär? Då får du jaga dina dammråttor själv bäst du hinner och orkar.

Om folk jobbar så mycket att de inte hinner städa sina egna hem, är lösningen inte att staten subventionerar pigor åt dem som ändå har råd att betala vad det kostar att anlita någon annan för att städa. Det finns ett enklare och mycket mer rättvist sätt. Jobba mindre!

Sänkt normalarbetstid ger alla, inklusive medelklassmän, mer tid till hushållsarbete. En lägre heltidsnorm bör kombineras med en fördelningspolitik som syftar till att utjämna ekonomiska skillnader, istället för att som nu öka dem. Då kan också lågavlönade jobba mindre och försörja sig på sin lön. Även de som inte har råd med hemhjälp, ja rentav de som utför de ”hushållsnära tjänsterna”, behöver tid för sitt eget hushållsarbete. Och vila. Så kanske fler lågavlönade kvinnor med tunga och slitsamma jobb, slipper förstöra sin hälsa.

Att solidariskt dela på jobb och fri tid och se andra värden i livet än ständigt ökat lönearbete och mer konsumtion är genuint grönt. Men rut-avdraget är ett steg tillbaka för jämställdhet och jämlikhet. Det handlar i praktiken om att fattiga kvinnor, ofta invandrare, ska ta hand om hushållsarbetet åt mer välbeställda kvinnor så de får ihop sina ”livspussel” utan att deras män ska behöva göra sin del. Men att prioritera billigare privata tjänster kan stå medelklassen dyrt på sikt. När samhället blir ett särhälle och den gemensamma samhällsservicen, i brist på skattepengar, monteras ner står vi oss slätt, alla vi som inte är mycket rika. Att satsa på vård och omsorg istället ger garanterat fler vita jobb. Fler äldre och sjuka kan få den hjälp de behöver, oavsett plånbokens tjocklek.

Det finns ytterligare goda skäl att sänka normalarbetstiden. Den kan inte fullt ut ersättas med individuella eller branschvisa avtal. Kortare arbetstid ska vara en rättighet för alla, inte bara en möjlighet för de starka. Ekonomisk utveckling måste också av miljöskäl innebära mer fri tid snarare än ökad materiell konsumtion för dem som redan har det gott ställt. Överkonsumtion är nämligen det största miljöhotet.

Vidare kan en klokt utformad arbetstidsreform ge både fler jobb och ökad livskvalitet. Som i Frankrike, där arbetstiden sänktes från 39 till 35 timmar vid sekelskiftet. Minskad arbetslöshet gjorde att statens kostnader blev blygsamma. Att kunna försörja sig ger frihet och makt över livet. Att slippa stressa sönder sig med för långa arbetsdagar likaså. Övertid samtidigt med massarbetslöshet är ingen naturlag. Det är på tiden att vi gör upp med den heliga arbetslinjen. Lönearbetet är bara en del av arbetet och arbetet är bara en del av livet. Människovärdet får inte avgöras av köpkraft och anställningsgrad.

Vi gröna bör vädja till medelklassens solidariska sidor istället för att lika fegt som felaktigt utgå från att den uteslutande består av egoister som bara bryr sig om sin egen plånbok.

Jag är en av dem i Miljöpartiets riksdagsgrupp som anser att vi borde hålla fast vid vårt nej till rut-avdrag. Ett grönt parti bör istället kämpa för en mer rättvis fördelning av arbete, pengar och tid. Miljöpartiet gick till val på 35-timmarsvecka och friår. Dela på jobben och arbeta mindre, lev mer, är klassiska gröna uppmaningar som är mer aktuella än någonsin. Det är hög tid att åter börja driva denna gröna linje på allvar.

ANNIKA LILLEMETS (MP)

riksdagsledamot, språkrörskandidat