Haagtribunalen för forna Jugoslavien har dömt general Krstic till 46 års fängelse för folkmord, närmare bestämt för hans delaktighet i massakern i Srebrenica.
"Märklig juridik i Haag" tycker Uppsalaforskaren Kjell Magnusson - SvD Brännpunkt den 23 november - och menar att folkmordsbegreppet använts lättvindigt och felaktigt. Förintelsen var folkmord, men inte "den etniska rensningen" på Balkan menar han.
Det är en missuppfattning att folkmordsdefinitionen skulle kräva en viss omfattning och geografisk spridning för att vara verksam. Det är den onda avsikten i förhållande till en viss etnisk eller religiös grupp som är avgörande, avsikten att "helt eller delvis förinta" denna grupp som sådan.
Det nazistiska folkmordet var unikt genom sin industriella karaktär och effektivitet, men när FN:s folkmordskonvention antogs 1948 nöjde man sig inte med att för framtiden brännmärka enbart denna typ av folkmord. Man täckte in även geografiskt och numerärt begränsade förbrytelser.

Brottsbeskrivningen begränsas å
andra sidan av det nämnda avsiktskriteriet. Det är därmed svårt att fälla personer för folkmord, eftersom det måste bevisas att förövarens intentioner i det konkreta fallet ingår i en större diabolisk plan.
Där har vi förklaringen till att, än så länge, enbart en person dömts för folkmord i Haag.
Men ett antal åklagare har i sina stämningsansökningar hävdat att folkmord ägt rum i Bosnien och tribunalen har i ett fall och i en sammansättning (Krsticfallet) bekräftat detta.
Även om Krstic efter sitt överklagande, eller någon annan åtalad, skulle frikännas på punkten folkmord, skulle det inte nödvändigtvis innebära att domstolen funnit att folkmord inte ägt rum i Bosnien.

Det är inte primärt domstolens roll att uttala sig i sådana övergripande frågor. Däremot är det domstolens sak att uttala sig om den åtalade personen i det konkreta fallet hyst en förintelseavsikt i förhållande till den etniska gruppen som sådan. Eventuella framtida frikännanden kan förklaras med att denna avsikt inte går att bevisa.
I
sådana fall kan vederbörande dömas för brott mot mänskligheten. Denna vidare brottskategori överlappar och täcker in folkmord. Det är således något missvisande att kategoriskt säga att det ena är värre än det andra.

Folkmordsbrottet är mer specifikt. Men i och med att beviskraven är lättare att hantera när det gäller brott mot mänskligheten skapas ett intryck av en rangordning mellan de två, ett intryck vars värde inte skall överdrivas.