Socialdemokraten Karin Wanngård påstår felaktigt att det i dag finns hinder för elever på yrkesprogram att få högskolebehörighet. Den nya gymnasieskolan som trädde i kraft hösten 2011 kom till av ett antal orsaker som är värda att påminna om. Gymnasieskolan tvingade alla elever, oavsett framtidsplaner, att studera i princip samma teoretiska innehåll, oberoende av vilket yrke du ville utbilda dig till. De tidigare regeringarna teoretiserade programmen och på yrkesprogrammen blev det allt mindre tid till yrkesämnena.
Gymnasieskolan kritiserades med all rätt när den inte uppfyllde syftet: nämligen att inte bara förebereda för högre studier, utan även bereda ungdomarna att gå direkt ut i arbetslivet och bli anställningsbara. Kopplingen mellan arbetslivet och gymnasieskolan var för svag och min uppfattning är att den måste bli bättre. Företag och offentliga arbetsgivare har ett stort ansvar att bereda plats för ungdomar att få praktik- och lärlingsplatser men också att branschen ställer upp i olika moment inom yrkesprogrammen.
Socialdemokraterna påstår att yrkesprogrammen utgör hinder – tvärtom är det nya upplägget att eleven genom aktiva val under gymnasietiden kan läsa in en grundläggande högskolebehörighet, alternativt i efterhand inom vuxenutbildningen. Denna möjlighet har Folkpartiet och alliansregeringen infört och fanns inte under S-regeringen.
Det som Karin Wanngård missar i sin argumentation är att redan under det förra gymnasieupplägget var det en stor andel elever på just de yrkesförberedande programmen som lämnade gymnasiet utan slutbetyg, det vill säga inkluderat en högskolebehörighet. En del hoppade av programmen, en betydande del gick ut programmet efter tre eller fyra år men med ett samlat betygsdokument. Det är väl det som är viktigast för Socialdemokraterna att man får ett dokument och en studentmössa?
Problemet är att ett samlat betygsdokument innebär att man inte har en fullt avslutad gymnasieutbildning. Det mönster man kunde se bland yrkeseleverna är att majoriteten trots detta – det vill säga de som skötte sig på praktiken och i de praktiska momenten – i princip erbjöds arbete direkt efter gymnasieskolan. Detta visar att för en stor andel ungdomar som aktivt väljer yrkesutbildningarna så finns det en klar målsättning: att snabbt komma ut i arbete.
Gymnasiets nya struktur måste ha som mål att de inte bara ska gå kvar och avsluta studierna i tre år eller ännu snabbare, utan att de också ska få ett godkänt betyg på hela utbildningen där utbildningen håller aktualitet och är anpassad till arbetslivets behov. Arbetslivet har i den gamla strukturen haft synpunkter på utbildningen och varit tvungna att lägga ner mycket tid att komplettera och reparera vissa moment hos motiverade ungdomar som de vill anställa. Gymnasiet måste ordna detta redan från start.
Det som är märkligt är att Socialdemokraterna fortfarande drömmer sig tillbaka till den gymnasieskola som skapade utslagning och avhopp. Detta vill vi bryta. De nya yrkes- och lärlingsutbildningarna är här för att stanna, men det finns mycket kvalitetsarbete kvar att göra och inte minst samverkan med arbetslivet.
Roger Haddad (FP)
riksdagsledamot för Västmanland,
utbildningsutskottet
