”Moderaterna får inte bli ett förbudsparti!”, skriver fem M-politiker på Brännpunkt 23/1. Som läsare blir man först förvånad: finns det verkligen någon risk för detta? Och när man läser vidare, blir man bekymrad. Skribenterna tycks verkligen ana en sådan risk, och de går nu ut med ett engagerat upprop om att partiet alltid måste ”stå i försvar för den enskildes rätt och valfrihet”, även om det är tufft. Tonfallet färgas av de djupaste brösttoner och formuleringarna är dramatiska. Det känns riktigt hotfullt – vad i all världen är det för hemlig omstörtande verksamhet som är på gång i partiet?

Svaret blir en praktfull västgötaklimax! De fruktansvärda hoten mot ”den enskildes valfrihet” visar sig bestå i vissa beslut som redan fattats eller är på gång i nordiska grannländer som Island, Finland och Norge, och i andra länder som Storbritannien och Australien. Knappast världens mest utmanande förbudsländer, kan man tycka. Besluten innebär att tobaksvaror måste säljas på samma sätt som man idag säljer saffran; det vill säga fortsatt fri försäljning till de vuxna kunder som frågar efter varorna, men utan att exponera själva förpackningarna öppet i butiken.

Bakgrunden till dessa beslut är att vi alla sedan minst ett halvt sekel vet att tobaksvaror är starkt beroendeframkallande, sjukdomsalstrande och dödsbringande. Därför har de flesta civiliserade länder (bland annat alla EU-länder) förbjudit (eller åtminstone starkt begränsat) tobaksreklamen. Den ”frihet” man därmed inskränker är på intet sätt ”den enskildes”. Utan det handlar om att sätta stopp för stora, mäktiga och rika internationella tobaksbolags möjlighet att kränga sina dödsmedel – bokstavligen förpackade i bedrägligt guld och purpur – och att ställa upp dem i massiva ”power walls” i ögonhöjd för intet ont anande barn och ungdomar; naturligtvis i den samvetslösa förhoppningen att attrahera nya kunder.

Skribenterna förfäras nu över att viss förståelse för sådana beslut tycks skönjas bland en del ”nya moderater”. Det verkar som om de fem beklagar partiets framgångar på senare år – tydligen medför dessa ett tillflöde av ormar som man inte vill nära vid sin barm. Och därför återupplivar de fem nu den nyliberala, ohämmat marknadsromantiska ideologi från det tidiga 1990-talet, som länge förhindrade att Moderaterna blev ett stort parti.

Men sanningen är ju ändå att Moderaterna blev ett stort parti först när man övergav den gamla brutala nyliberalismen och började tala om socialt ansvarstagande. Alltså när de” gamla” moderaterna (där skribenterna tydligt hör hemma, även om någon av dem kommer från ungdomsförbundet) fick träda tillbaka för ”de nya”. Skribenterna verkar inte ha förstått eller hängt med i den moderata idéutvecklingen.

Eller finns det andra skäl? Befarar man möjligen att partistöd från tobaksindustrin eller dess bulvaner ska sina? (Ytterst få vet om något sådant stöd alls existerar, och de som vet vill inte berätta – så man kan ju bli misstänksam.) Men – inte ska väl en strid för kommersiella krafters destruktiva strävanden att sälja mer av sina dödliga produkter i bedrägligt glamorösa fodral, förväxlas med en genuin omsorg om den enskildes rätt och frihet? Inte är det väl den som vill värna den enskildes hälsa och skydda barn och ungdomar mot destruktiva kommersiella inflytanden, som utgör det största hotet mot ”den enskildes rätt och valfrihet”?

PAUL NORDGREN

fd tobaksutredare