Majoriteten av befolkningen i Kalifornien svarade nej i folkomröstningen om att legalisera cannabis. Beskedet var väntat men inte desto mindre välkommet. Ett ja i Kalifornien hade gett den i dag relativt lilla men högljudda legaliseringsrörelsen i Europa luft under vingarna, vilket hade riskerat att leda till en infekterad och missvisande debatt i Sverige och i EU.
Det är utmärkt att vi ifrågasätter den rådande ordningen inom alla politikområden, narkotikapolitiken givetvis inkluderat. Vi bör i högre utsträckning ifrågasätta och efterhand modernisera rådande system, så att det bättre svarar mot gällande normer och aktuell kunskap. I den kontexten är det, i synnerhet som frågan aktualiserats, viktigt att vi för ett idébaserat resonemang även om legalisering, eller i vart fall en liberalisering, av cannabis. Skulle detta leda till en bättre sakernas tillstånd – eller kanske inte?
Vad som blir fel är när man använder sig av överlägsen retorik och minst sagt antyder sig ha patent på korrekt tyckande. Sverige utmålas som isolerat i narkotikapolitiken och lite på efterkälken. Sanningen är att samtliga EU:s länder och övriga inom Europa har skrivit under FN:s Narkotikakonventioner och i de flesta fall så följs de också. I vissa länder är eget bruk och innehav av cannabis legaliserat, men det är något annat än att drogen är legal och det är också byggt på andra grunder. Det finns undantag i följsamheten men generellt finns en bred konsensus i Europa, liksom i EU och FN, om att även cannabis fortsatt skall vara illegalt. Om man anser att det ligger något gott i att förhindra att unga människor hamnar i narkotikamissbruk, så är Sverige inte på efterkälken, utan ett föredöme. De länder i Europa som har störst problem med missbruk är de länder som har en mer tillåtande attityd till droger, främst cannabis. Sverige tillhör inte den kategorin.
Aktuell forskning visar att cannabis orsakar svåra skador hos såväl etablerade missbrukare som hos så kallade rekreationsmissbrukare. I till exempel Nederländerna är man bekymrad över att fler och i dag många unga människor söker vård för cannabisrelaterade skador. Utan att närmare gå in i den diskussionen kan konstateras att cannabis inte är ett ofarligt preparat.
Ett huvudargument för legaliseringsrörelsen är att få bort kriminaliteten. Visst skulle en legalisering temporärt ta bort inkomster från den organiserade brottsligheten, men vem tror på allvar att de som lever i den världen därmed skulle förvandlas till laglydiga, skattebetalande och socialt anpassade medborgare? Inkomstkällorna för dessa grupper är outtömliga, till exempel vapen- eller människohandel och beskyddarverksamhet. Legalisering av cannabis skulle sannolikt försvaga de kriminella organisationer som i dag finansierar sin verksamhet genom detta – vilket är de flesta. Detta är den omedelbara följden, men mycket snart skulle narkotikans roll övertas av något annat. Därtill kan man undra varför vi inte borde avskaffa straff för annan mängdbrottslighet; om vi tillåter folk att köra hur fort de vill så minskar vi antalet trafikbrott radikalt. Det skulle med säkerhet leda till väsentligt fler skadade och döda i trafiken, liksom en legalisering av cannabis skulle innebära att långt fler än i dag skulle hamna i ett missbruk och utanförskap, vilket skulle kosta samhället mångdubbelt mot de intäkter som skulle fås i skatteintäkter.
Det är nämligen ytterligare ett argument, flitigt använt i Kalifornien, som anförs för att legalisera cannabis, alla skatteinkomsterna. Om man lägger en skatt på cannabis – och varför skulle just den varan vara skattebefriad? – så finns det ju likt alkohol och tobak en stor potential till en fortsatt svart marknad.
”Kriget” mot narkotika har kostat mer än vad det har gett, menar legaliseringsrörelsen. Hur vet de det? Hur hade det sett ut om vi inte haft förbud mot narkotika? Vi vet i dag med säkerhet att ökad tillgång till narkotika leder till ökad användning, det vill säga till ett ökat missbruk. I Malmö har cirka 12 procent av 15–16-åringarna testat droger någon gång. I Köpenhamn, 20 minuter därifrån är samma siffra omkring 40 procent. Skälet är att den danska attityden är långt mer tillåtande än i Sverige. Ingen som börjar med droger vill sluta som missbrukare, men åtskilliga gör det.
Det finns belägg för att en restriktiv narkotikapolitik är lyckad – om man inte vill att människor skall hamna i missbruk. Det är helt enkelt ett val vi gör: vi väljer att narkotika skall vara illegalt och det av en rad skäl. Man kan välja att legalisera, med de konsekvenser det skulle få, men då bör man använda vettiga argument för sin sak. De som vill legalisera narkotika är ett relativt fåtal personer som har en imponerande förmåga att organisera sig, med stark budget och de skriker högt. Men bara för att man skriker högst innebär det inte att man har rätt i sak. President Obama och Vita Husets högste ansvarige för drogpolitiken, Gil Kerlikovski, har tydligt markerat att legalisering av cannabis är en icke-fråga för federationen USA. Det finns en mycket bred uppslutning av förbudet mot cannabis i Sverige, stora delar av Europa och i USA. Nu har vi fått besked om att så också är fallet i Kalifornien.
JÖRGEN SVIDÉN
direktör, ECAD (European Cities Against Drugs)
