Anna Kinberg Batra

Svenska folket förtjänar att få fler besked, i god tid före 2014.

Anna Kinberg Batra

I dag talar Stefan Löfven i Almedalen. Stefan Löfven är Socialdemokraternas partiledare och i egenskap av detta statsministerkandidat. Hittills består dock denna statministerkandidats besked till väljarna mest av tomma ord. Men det räcker inte för att vara en trovärdig statsministerkandidat. I valet 2014 behöver den som vill bli Sveriges statsminister kunna leverera betydligt mer än så.

Förståelse för den svenska arbetsmarknaden är avgörande. Trots en av de mest omfattande ekonomiska och finansiella kriserna sedan depressionen har alliansens politik bidragit till att det i dag är drygt 200000 fler personer som går till jobbet varje dag jämfört med 2006. Utmaningarna på arbetsmarknaden är dock fortsatt stora.

Därför tar vi nu nästa steg i att pressa ned arbetslösheten. Tillsammans med parterna för vi samtal för att öka ungas möjligheter till jobb genom att både sänka trösklar och skapa nya möjligheter på arbetsmarknaden.

Stefan Löfven ägnar sig istället åt att föra en rent jobbfientlig politik – sammantaget hotas 25000 jobb för unga av Socialdemokraternas förslag om att bland annat höja arbetsgivaravgiften för att anställa unga, höja restaurangmomsen och försämra rut och rot. En trovärdig statministerkandidat måste presentera en trovärdig politik för att fler ska komma i jobb.

Stefan Löfven påstår sig vara näringslivets vän och har tidigare ställt sig positiv till kärnkraft och lovat att inte riva upp genomförda avregleringar. I praktiken för dock han och hans parti en politik som skulle slå hårt mot det svenska näringslivet. Det handlar bland annat om återregleringar inom till exempel tågunderhåll, fyra miljarder kronor i höjd lastbilsskatt och oklara besked i de centrala frågorna om kärnkraften och framtidens energiförsörjning.

Samtliga dessa angrepp hotar jobb och tillväxt, främst inom basindustrin. En trovärdig statsministerkandidat måste ta näringslivet på allvar och skapa förutsättningar för tillväxt och jobb i en allt hårdnande internationell konkurrens.

Sverige är ett av de länder i världen där kvinnor jobbar mest. Samtidigt är skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner fortfarande för stora och framför allt är det inom de kvinnodominerade LO-förbunden som lönerna är låga. Därför är alliansens valfrihetsreformer för fler och bättre möjligheter för kvinnor på en hittills könssegregerad arbetsmarknad centrala. Till exempel hade 80 procent av de företag som var verksamma inom kommunala Lov-system 2010 en kvinnlig ägare eller vd, enligt en rapport från Svenskt Näringsliv. Även inom till exempel skolan har villkoren även för offentliganställda blivit bättre efter att konkurrens införts.

Socialdemokraterna har däremot öppnat för att flytta valfriheten inom välfärden från människor till kommunpolitiker, med möjlighet att inskränka den. Detta skulle både minska människors möjlighet att välja och dessutom hota jobb och företagande, inte minst bland kvinnor.

En statsministerkandidat måste ha en tydlig plan för hur inkomstskillnaderna mellan kvinnor och mäns löner ska utjämnas och skapa goda möjligheter för kvinnor att göra karriär.

1968 var året då Socialdemokraterna, under ledning av Tage Erlander, senast lyckades få egen majoritet i Sveriges riksdag. I riksdagen är skillnaden mellan Socialdemokraterna och alliansen i dag 61 mandat. En trovärdig statsministerkandidat måste lägga korten på bordet och redovisa hur regeringsalternativet ser ut. Väljarna förtjänar klarhet i om en röst på Socialdemokraterna innebär att Jonas Sjöstedt blir finansminister och Åsa Romson infrastrukturminister.

En ansvarstagande statsminister måste vårda statsfinanserna och värna det finanspolitiska ramverket. Sverige har klarat de senaste årens turbulens bättre än de flesta jämförbara länder. Sedan 2006 har alliansregeringen, tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik, haft möjlighet att stärka resurserna till välfärden och göra viktiga framtidssatsningar på bland annat utbildning, infrastruktur och forskning. Detta i tider då många andra länder tvingats till omfattande nedskärningar och skattehöjningar. Socialdemokraterna har historiskt varit duktiga på att ta ansvar för ekonomin. Men om detta även gäller Stefan Löfven vet ingen. Vid en summering av oppositionspartiernas utgiftsökningar från de senast presenterade budgetförslagen skulle en rödgrön kombination kosta skattebetalarna närmare 80 miljarder kronor.

På dessa avgörande områden saknas i dag besked från Stefan Löfven. Men det är besked som svenska folket förtjänar att få, i god tid före 2014.

ANNA KINBERG BATRA

gruppledare för Moderaterna