Madeleine Leijonhufvud

I lagen bör införas ett förbud att genomföra en sexuell handling med en person utan den personens tillåtelse.

Madeleine Leijonhufvud

En man har ett vaginalt samlag med en kvinna när hon på grund av sömn är i hjälplöst tillstånd. Mannen är medveten om att kvinnan sover. Efter att ha dömts för våldtäkt i tingsrätten frias mannen av en enig hovrätt (Svea hovrätt 2011-11-29).

Lagen säger att den som otillbörligt utnyttjar att en person på grund av till exempel sömn är i hjälplöst tillstånd genom att ha samlag med honom/henne gör sig skyldig till våldtäkt och ska dömas till fängelse i lägst två och högst fyra år.

Det har förekommit fall där det är klart att den andra personen sov men där det inte bevisats så kallat uppsåt – den tilltalade har sagt att han trodde den andra var vaken. Men så var det alltså inte här. Varför friades då mannen?

Jo, det är lagtextens krav på att utnyttjandet ska vara ”otillbörligt” som domstolen grundar frikännandet på. Mannen och kvinnan hade en relation och mannen kan enligt hovrätten ha uppfattat att det var som det enligt honom tidigare ibland varit, att han inlett sexuella aktiviteter medan hon sov och att hon accepterat detta. Enligt kvinnan hade det aldrig inträffat att mannen övergått till samlag medan hon sov, men detta ansåg hovrätten alltså inte bevisat utan utgick från att det var som mannen sa .

Domen är viktig, för den visar att den lag vi fick år 2005 faktiskt inte skyddar den sexuella integriteten ens för människor som faktiskt befinner sig i hjälplöst tillstånd, och detta trots att den som utför sexhandlingen inser detta. Genom att lagen talar om otillbörligt utnyttjande lämnas fall där en hjälplös människa faktiskt utnyttjas sexuellt mot sin vilja utanför det straffbara området. Domstolar och åklagare kan, som här, göra sin egen bedömning av om utnyttjandet ska anses ”tillbörligt” eller inte. När det sker i relationer blir detta en möjlighet att undvika att döma för det allvarliga brottet våldtäkt. Det är förståeligt att domstolarna tvekar inför den rubriceringen – och den straffskalan.

Men är det rimligt att det kan ses som en icke straffvärd handling att utsätta en människa för samlag när hon är i hjälplöst tillstånd? Ska inte alla ha möjlighet att skydda sig mot könssjukdomar och graviditet inför samlag? Vad betyder talet om samtycke som förutsättning för sex om lagen accepterar detta?

Avsikten med kravet att utnyttjandet ska vara otillbörligt var enligt regeringspropositionen att tillerkänna psykiskt sjuka och utvecklingsstörda människor en rätt till sexualliv (prop. 2004/05:45 s. 50). Men hovrättsdomen visar att kravet har mycket vidare konskevenser.

Det stämmer illa med dagens syn på sex och samlevnad att det ska vara tillåtet att utnyttja en människa sexuellt när man är medveten om att hon sover. Rätten att få vara i fred sexuellt när man sover eller av annan anledning helt saknar möjlighet att samtycka, än mindre att frivilligt delta sexuellt, är fundamental.

Därför är det viktigt att detta markeras i lagen. Både regeringens utredare i sitt förslag till reformerad sexualbrottslagstiftning (SOU 2010:71) och jag i min ”skuggutredning” på uppdrag av Miljöpartiet (Samtyckesutredningen, Thomsons förlag 2008) har föreslagit att det i lagen införs ett förbud att genomföra en sexuell handling med en person utan den personens tillåtelse. Minimistraffet för detta ska inte ligga i nivå med våldtäkt, men det måste vara kännbart att medvetet kränka en annan människas sexuella integritet genom något så ingripande som ett samlag.

Denna grundläggande rätt till sexuell integritet borde vara självklar i Sverige år 2012. Vad väntar regeringen på?

MADELEINE LEIJONHUFVUD

professor emerita i straffrätt