De senaste dagarna har det väckt en del uppmärksamhet att jag ställer upp på en valaffisch för kärnkraft. Jag vill därför utveckla varför jag bytt åsikt. Jag har inte plötsligt börjat gilla kärnkraft, men jag har insett att klimathotet är så akut att vi måste ta tag i den frågan först. Det som gjorde att jag tvingades ompröva mina tidigare tankar var när jag fick klart för mig att koldioxidhalten i luften nu är så hög att vi kommer att få mer än två graders temperaturhöjning. En sådan kraftig uppvärmning riskerar leda till förödande konsekvenser, särskilt för jordens fattiga. Lyckas vi inte hejda de skenande utsläppen kan situationen bli än värre.

När jag på 1970-talet började engagera mig mot kärnkraften trodde jag att vi skulle ha kommit mycket längre med förnybara energikällor vid det här laget.

Visst har det hänt saker på energiområdet. Vindkraften byggs ut och biobränslen har blivit ett viktigt inslag i den svenska energimixen. Men fortfarande står vindkraften för endast en dryg procentenhet av den svenska elproduktionen. Samtidigt står kärnkraften för nästan hälften. Jag trodde också att vi vid det här laget skulle ha kommit längre med att spara energi. Utvecklingen har gått framåt, mot större energieffektivitet. Men antalet användningsområden och efterfrågan på energi har samtidigt också ökat. Det har också visat sig att el är en mycket användbar form av energi. En ökad användning av el, till exempel inom transporter med en övergång till el- och hybridbilar, kan vara en nyckel till minskad användning av fossil energi.

Jag vill fortsätta att kämpa på längs båda dessa spår, för mer förnybar energi och mer energieffektivisering, men vi måste samtidigt ta till alla övriga alternativ som finns till buds för att minska koldioxidutsläppen. Därför vill jag att Sverige ska fortsätta att använda kärnkraft också framöver.

Det är lätt att säga att vi ska avskaffa både de fossila bränslena och kärnkraften. Men det innebär att den svenska elproduktionen nästan ska halveras, samtidigt som vi ska sluta använda fossila energislag. Jag kan inte se att det låter sig göras – om vi inte offrar antingen stora delar av svensk industri eller de få älvar som ännu är orörda. Jag kan varken tänka mig att lägga ner verksamheter, som SSAB eller Kvarnsveden i mina hemtrakter, eller att de fyra nationalälvarna inte skulle få strömma fritt.

Den svenska elintensiva industrin använder varje år nästan lika mycket el som alla de svenska kärnkraftverken tillsammans producerar. Företagen skapar också hundratusentals arbetstillfällen runt om i Sverige. Nedlagd kärnkraft riskerar leda till storskalig utflyttning av dessa industrier till andra länder – sannolikt med ökade globala utsläpp som följd. Att behålla kärnkraften är därför bra både för klimatet och för de svenska jobben.

Sverige har i en internationell jämförelse mycket låga utsläpp av växthusgaser, tack vare vattenkraften och kärnkraften. Som jag ser det har vi ett ansvar att fortsätta utveckla kärnkraftstekniken. Den teknik som vi använder i våra svenska kärnkraftverk är från 60-talet och utnyttjar bara några få procent av energiinnehållet – resten blir avfall som måste grävas ner i hundratusentals år.

Det är angeläget att vi forskar och utvecklar tekniken så att kärnkraftverken snarast blir mer effektiva. De nya reaktorer som byggs idag är också betydligt mer effektiva, och ännu säkrare, än de vi nu har i drift. Med den så kallade fjärde generationens kärnkraftsreaktorer kommer på sikt betydligt mindre kärnbränsle att behövas för att ge samma mängd el. Den nya tekniken innebär också att vi kommer att kunna ta tillvara mycket av den energi som idag finns i gamla atomvapen som ligger och rostar sedan kalla krigets dagar.

Jag tycker inte att jag var naiv som demonstrerade för sol, vind och vatten på 70-talet. Jag tycker inte heller att det är ett misslyckande att byta åsikt. Det brukar ju heta att om du inte bytt åsikt i någon fråga på länge så bör du ta tempen för att kolla att du inte har dött. Men jag tycker att det är ett misslyckande att vi, sedan jag gick i demonstrationstågen, varken har lyckats ta tillvara de förnybara energikällorna i tillräckligt hög grad eller utveckla kärnkraftstekniken. Nu har tiden kommit att satsa anvarsfullt på både sol, vind, vatten – och kärnkraft.

MARIT PAULSEN (FP)

europaparlamentariker