Livsmedelsverket bör snarast ställa krav på att läsk, öl, chips och snabbmat kalorimärks. Dessa livsmedel har en förödande inverkan på hälsotillståndet, skriver skolöverläkare Sophie Ekman, som menar att den berömda kostcirkeln glömde två farliga livsmedelsgrupper.


39 år efter att kostcirkeln infördes borde knappast fetma och andra fetmarelaterade sjukdomar existera i Sverige. Men man glömde att belysa hur farligt det är med till exempel öl och vin. Illustration: Martin Burström/Waytion

1963 introducerades kostcirkeln av professor Arvid Wretlind och kostkonsulent S I Westin på Folkhälsoinstitutet. Redan för fyrtio år sedan sökte man ett enkelt sätt där man kunde informera svenska folket om vikten av att äta en varierad kost, som samtidigt innehöll alla viktiga och nödvändiga näringsämnen.
Man delade upp alla väsentliga livsmedel i sju kategorier och lät de forma ett hjul, en cirkel, som skulle rulla fram i balans och harmoni.

Kostcirkelns väg genom svenska samhället var i början synnerligen knagglig och motig och möttes av kompakt motstånd.
Mest ifrågasatt blev att fyra grupper av sju i kostcirkeln kom från växtriket.
Grönsaker, frukt och bär, potatis och rotfrukter samt bröd och spannmål utgjorde nästan 60 procent av kostcirkeln. På 60-talet var det en skymf mot den fett-och kaloririka kost som dominerade maten fram till dess - en kost som då baserades på tre delar; mjölk och ost samt kött, fisk och ägg och slutligen matfett.
Med Folkhälsoinstitutet, svensk näringsforskning,
utbildning av näringslära på universiteten, inrättande av ett livsmedelsverk, stora motions- och kostkampanjer samt engagemang av idrottsrörelsen igångsattes en maximal mobilisering i samhället till förmån för kost och folkhälsa.

Kostcirkeln rullade så småningom i harmoni genom det svenska samhället och fick stort genomslag i den svenska skolan.
Ändå gick något fel. År 2002 anses cirka 500 000 människor i Sverige lida av fetma och dagens svensk är tjockare än tidigare generationer.
Med kostcirkeln och mobilisering av samhällets insatser mot fetma borde Sverige i dag vara ett land befriat från fetma och därav relaterade vällevnadssjukdomar och belastningssjukdomar.
Fel näringstillförsel eller för stort intag av kaloririk mat borde knappt existera, speciellt inte om man äter en balanserad kost med en hygglig fördelning av de sju delarna i kostcirkeln.Finns det då bara sju kategorier av livsmedel? Nej, det finns nio kategorier livsmedel, som Statens livsmedelsverk katalogiserat i livsmedelstabeller sedan
1978. Vilka två kategorier livsmedel undanhölls då från svenska folket?

Den ena gruppen innehåller socker, honung, sylt, marmelad, konfektyr, choklad, nötter, snacks, chips och saft. Den andra gruppen är drycker, d v s läskedrycker, öl och vin.
Två sockerrika, kaloririka livsmedelsgrupper medtogs inte i kostcirkeln därför de inte ska eller bör ingå i en sund kost.
Kostcirkelns främsta uppgift var att tala om vilka livsmedel man i huvudsak borde äta för att kroppens alla celler skulle vara i god näringsbalans och orka utföra avancerade kemiska processer i enskilda celler. Men kostcirkeln innehöll också mindre goda livsmedel, typ ägg och visst fett.Kostcirkeln vågade dock inte tydliggöra två av de mest destruktiva livsmedelsgrupperna, eftersom man redan då visste hur farliga, kaloririka och sockerhaltiga dessa livsmedelsgrupper var.
Man befarade att svenska folket skulle tro att chips, choklad och läskedrycker skulle vara godkända livsmedel. En tudelad kugge med extrem tyngd av nedflottat fett, socker
och kalorier skulle om den tydliggjordes i kostcirkeln riskera att väcka för stor uppmärksamhet och skulle kunna styra kosthjulets goda avsikt överstyr.

Den gigantiska tillförseln av läskedrycker, softdrinks, öl, choklad, snacks alla dagar i veckan, dygnet runt förklarar den osannolika kaloritillförseln som orsakar en folkhälsoepedemi i västvärlden av övervikt.
Ett kaloritillskott av två grupper livsmedel som kostcirkeln inte vågade ta med och som nu översköljer likt en flodvåg av klippigt socker på barn, ungdomar och alla vuxna, som drömmer om evig ungdom.
Större delen av världens befolkning utsätts för och frestas av total tillgänglighet dygnet runt av läskedrycksautomater och möjligheter att köpa snacks.
Kombinationen av läskedrycker, öl, snabbköpsmat, Mc Donald"s, chips, snacks och är förödande.
Varför lyfter inte Livsmedelsverket och folkhälsoministern fram dessa två bortglömda livsmedelsgrupper - chips och cocacola - och låter de få maximal belysning och medial uppmärksamhet, så att faran, fettet,
kaloriantalet synliggörs?
I USA undersöks nu möjligheterna om förutsättningar finns för att stämma Mc Donald"s för orsak till fetma. Domstolsprocessen skull baseras på Mc Donald"s underlåtenhet att öppet redovisa hur kaloririka deras produkter är. Om en rättegång skulle komma tillstånd är det bara början på en rad av åtal mot andra kaloririka produkter, där läskemedelsindustrin och cocacola blir symbolen för kalorik dryck.

Varför vidtar inte Livsmedelsverket redan nu krav på att läskedrycker är näringsdeklarerade och kalorimärkta? Varför har läskedrycker, chips och övriga snabbmats-produkter sluppit näringsdeklaration?
Vi har ju under lång tid varit medvetna om fetmans förödande inverkan på svensk folkhälsa.

Sophie Ekman