Demensvården i Sverige har kriterats mycket hårt på senare tid. Uppdrag Granskning gjorde nyligen ett uppmärksammat reportage i SVT som beskrev hur dementa lämnades ensamma och inlåsta nattetid. Socialstyrelsen gjorde därefter omkring hundra oanmälda inspektioner som visade att sex av tio boenden var låsta och obemannade en kortare eller längre del av natten. Personalen vid 40 procent av boendena berättar att de upplever att bemanningen är för låg för att kunna ge de demenssjuka god vård och omsorg. Men Socialstyrelsens egen bedömning är att bemanning är för låg på hela 58 procent av boendena.
Det är mot den bakgrunden som vi Socialdemokrater nu tar strid för demensvården och kräver att dessa kvalitetsbrister rättas till. Personalen är avgörande för att äldrevården ska fungera. När det sparas på äldreomsorgens personal drabbas kvaliteten i äldreomsorgen. Vi vill säkerställa att man kan åldras under trygga och värdiga former och kunna känna sig säker på att få den vård och omsorg som man har behov av.
Det är också därför vi i riksdagen beslutat att stödja vänsterpartiets motion om att låta Socialstyrelsen komplettera sina nationella riktlinjer med riktlinjer för bemanning. Om Socialstyrelsen anser att nästan 60 procent av boendena har för låg bemanning har kommunerna rätt att få veta vad Socialstyrelsen anser är rimlig bemanning och vilka hänsyn som ska tas när detta beräknas.
Anders Knape, ordförande Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), skriver på Brännpunkt 17/12 att det är fel väg att gå med nationella riktlinjer för bemanning. Men det är SKL tillsammans med de borgerliga partierna som är svaret skyldig de demenssjuka och deras anhöriga. Kommer man att fortsätta negligera de problem som finns med bemanningen av demensboenden?
Mycket blir inte sagt i Anders Knapes artikel på Brännpunkt. Bland annat skulle det vara intressant att höra vad Anders Knape tänker göra för att förbättra demensvården. Hur hade Anders Knape tänkt att komma tillrätta med problemet att sex av tio demensboenden har för dålig vård?
Vårt välfärdssamhälle är uppbyggt med principen att alla som kan ska arbeta. Arbete är grunden för vår välfärd och full sysselsättning är det övergripande målet inom välfärdspolitiken. Med stora skattesänkningar och privatiseringar på agendan blir det svårare att upprätthålla en god välfärd.
Det finns en gräns där äldre människor far direkt illa. Människors närvaro och omsorg kan inte ersättas av larm och låsta dörrar. Vi anser att det behövs riktlinjer för en god äldreomsorg med en personaltäthet som säkrar rimlig bemanning och låter äldre människor följa sin egen vilja, där tid finns för både varje enskild person och för gemensamma aktiviteter.
LENA HALLENGREN (S)
vice ordförande i socialutskottet
MARIE-LOUISE FRANSSON FORSBERG
vice ordf i SKL:s beredning för primärvåd och äldreomsorg från Örebro läns landsting
