”Efter sin födelse har kungligheter i regel icke presterat någonting, som utmärker dem framför andra personer. Ingen begär heller att de ska ha uträttat någonting. Och detta vedervärdiga skådespel uppföres dagligen i Västerlandets demokratier, där jämlikheten människor emellan skall vara slutgiltigt sanktionerad och praktiserad.”
Vilhelm Moberg, 1955

I år är det 50 år sedan en av Sveriges mest folkkära författare, Vilhelm Moberg, publicerade sitt mästerverk ”Därför är jag republikan”. Även om året var 1955 är hans principfasta bok lika giltig i dag.
Vad har egentligen hänt under dessa 50 år? Kvällspressen fylls fortfarande dagligen av intetsägande, inställsamma och okritiska reportage om kungafamiljens leverne. Det svenska näringslivet, som alltid i annat fall förespråkar meritokrati, höjer aldrig rösten mot arvsmonarkin.

De borgerliga politiker som förtjänstfullt avvisar kvotering ser sällan problem med att någon på grund av blodsbörd och inte fria val, marknadsprestationer eller kompetens utses till
Sveriges allra finaste ämbete.

Alltför många liberaler, som annars principfast kämpar för mänskliga rättigheter och likhet inför lagen, tycks inte bekommas av att den svenska monarken inte fritt får välja religion, inte nyttja sin yttrandefrihet - och dessutom innehar strafffrihet och således skulle kunna mörda, våldta och begå terroristhandlingar utan att hamna i fängelse.
För vänner av just mänskliga rättigheter, meritokrati, marknadsekonomi och det öppna samhället strider monarkin mot ideologins innersta kärna.
Meritokratin är en liberal skapelse från 1700-talet, då ett entreprenörspräglat borgerskap stred för att förmåga och prestation och inte börd skulle avgöra den enskilda individens position.
Denna i grunden revolutionerande tanke tillsammans med fri handel är grundbulten i västvärldens ekonomiska succé.
Principen om likhet inför lagen kräver att också rikets högsta ämbete tillsätts efter förtjänst och inte genetisk slump. Inga offentliga ämbeten ska någonsin kunna ärvas.
Sedan
Torekov-kompromissen från 1971 saknar monarken formella maktbefogenheter, men inflytandet finns kvar. I regeringsformens 1 kap 1 ¤ står: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Detta är demokratins grundläggande princip.
I 5 ¤ stadgas: ”Konungen (...) är rikets statschef.” Denne kung utses inte genom demokratiska principer, utan tillkommer ”manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii” (SO 1).

I våra grundlagar finns odemokratiska rester. Kungen tilldelas politiska uppgifter utöver rollen som statschef.

Han är ordförande vid särskilda informationskonseljer, förklarar riksmötet öppnat (vilket kan tolkas som om riksdagen fått sin makt från kungen och inte folket), är ordförande i utrikesnämnden, där Sverige förhållande till andra länder diskuteras, samt tar emot utländska ambassadörer.
En icke folkvald statschef blir således det första utländska gäster ser av demokratin Sverige.
Kungamakten är symbolisk i dag, men det är en negativ symbolik, då den sprider en anda av
undersåtlighet, som Vilhelm Moberg konstaterade.

I 2000-talets Sverige förväntas man fortfarande kröka rygg för statschefen, i stället för att se honom som en folkets tjänare. Symboliken kring statschefen frammanar en inställsam attityd, som inte uppmuntrar en förnuftig och kritisk granskning.

Vilken reell makt detta kan ge en framtida, viljestark monark i krissituationer kan vi bara spekulera över. Historien ger många exempel på konstitutionella monarker som inte alltid agerat så konstitutionellt.
Vi har nyligen sett vilken betydelse kungens åsikter tillmätts i samband med tsunamikatastrofen och stormen i södra Sverige.
Frågan är inte om det han tyckte var rätt eller fel. Frågan är om vi vill att en icke vald statschef ska ha ett sådant inflytande över den politiska debatten.

Liberalismens främsta styrka är förnuft, kunskapstro och upplysning. Det vore utmärkt om fler nutida liberaler anammade detta också i synen på den omoderna monarkin.
Eller som 1800-talsliberalen John Stuart Mill uttryckte det:
”Den som följer en sed gör inget eget val.”

Fotnot: Vilhelm Moberg hyllas i morgon, Sveriges nationaldag, postumt med Republikanska föreningens pris.

BIRGITTA OHLSSON
ordförande Republikanska föreningen
riksdagsledamot (fp)

CHRISTER STURMARK
debattör

JOHAN NORBERG
författare

ANDERS JOHNSON
skriftställare

CARL RUDBECK
chefredaktör för smedjan.com

BIRGITTA RYDELL
fd borgarråd (fp)

MARIA CARLSHAMRE
EU-parlamentariker (fp)

MAURICIO ROJAS
riksdagsledamot (fp)

FREDRIK MALM
ordförande Liberala ungdomsförbundet

JOHAN SKARENDAHL
ordförande Liberala studenter