Magnus Norell

Det svårt att se varför Hizbollah, av egen kraft och fri vilja, skulle avsäga sig det som från början varit styrande för organisationens existens.

Magnus Norell

I flera år har EU undvikt frågan om Hizbollah ska stämplas som terrororganisation. Trots en stor mängd bevis för att organisationen i flera decennier utfört terrorattacker runt om i världen, har EU inte velat ta steget fullt ut och sätta terrorstämpel på Hizbollah. Det handlar inte om brist på bevis eller osäkerhet om vad Hizbollah gör och gjort. Ingen seriös bedömare förnekar att Hizbollah har terrorn som en integrerad del av sin verksamhet. Det handlar mer om en bedömning att en terrorstämpel skulle riskera Libanons stabilitet och försvåra framtida samarbete med regeringen i Beirut där ju Hizbollah är den dominerande kraften.

Endast två länder i EU – Storbritannien och Nederländerna – har stämplat Hizbollah som terrororganisation, och i Storbritanniens fall gäller det endast Hizbollahs så kallade militära gren. En uppdelning som inte ens engelsmännen själva tror på utan det handlar, återigen, om politiska överväganden; ett sätt att inte stänga dörren för eventuella framtida samtal.

Det är en smula patetiskt när länder utanför Libanon, av olika skäl, delat upp Hizbollah i olika delar när representanter för Hizbollah själva ständigt understryker att organisationen är en helhet. Så sade till exempel vice generalsekreteraren Naim Qassem i oktober förra året att; "We don't have a military wing and a political one; we don't have Hezbollah on one hand and the resistance party on the other.… Every element of Hezbollah, from commanders to members as well as our various capabilities, are in the service of the resistance, and we have nothing but the resistance as a priority."

Hizbollah är engagerade i flera verksamheter och styrs av en rådgivande församling – Majlis al-Shura – där generalsekreteraren Hassan Nasrallah är ordföranden. Det finns fem administrativa delar som styr organisationens politiska, militära (inklusive terrordelen), parlamentariska, exekutiva och juridiska verksamheter. Alla dessa delar utgör en holistisk enhet, där den väpnade kampen (främst mot Israel och västländer) varit en grundbult sedan rörelsen grundades på 1980-talet.

Varken stabilitetsargumentet eller dialogargumentet har heller fog för sig. Sedan inbördeskriget i Libanon tog slut 1990 har Hizbollah gjort mer än någon annan organisation i Libanon för att destabilisera landet; fyra medlemmar har pekats ut som skyldiga till mordet på förre premiärministern Rafik Hariri i februari 2005, och detta av både libanesisk domstol och den FN-tillsatta undersökningskommission som utredde mordet. Man har störtat den valda regeringen med vapenmakt, i maj 2008, och under 00-talet mördat en rad Hizbollahkritiska oppositionella journalister och politiker, främst individer på vänsterkanten eller liberala demokrater, men även individer inom polis- och säkerhetstjänsten som förre chefen för den interna libanesiska säkerhetstjänsten, Internal Security Forces (ISF), Wissam al-Hassan, som dödades av en bilbomb i Beirut i oktober 2012. Jag träffade al-Hassan i Beirut året innan och även om han gled undan frågan om riskerna med jobbet, fanns det ingen tvekan hos honom om att Hizbollah såg honom som en besvärlig individ som man gärna ville bli av med. Något som bekräftades av andra personer inom ISF.

Vidare är Hizbollah den enda grupp som inte avväpnat sig efter inbördeskriget och i juni 2006 drog man in Libanon och Israel i ett krig (som varken Libanon eller Israel önskade) genom att attackera Israel. Kriget ödelade stora delar av södra Libanon och skickade in Libanon i en ekonomisk kris man fortfarande dras med. Kriget stärkte dock organisationens grepp över Libanon och ledde så småningom fram till en dominerande politisk roll även i regeringen.

Inget hindrar heller olika europeiska länder från att ha underhandskontakter med Hizbollah, om man nu hävdar att målet är att få Hizbollah att avstå från sina illegala verksamheter och enbart ägna sig åt politik och sociala aktiviteter. Även bortsett från invändningen att inget har hindrat Hizbollah från ett sådant val för länge sedan om man velat, så är det svårt att se varför Hizbollah, av egen kraft och fri vilja, skulle avsäga sig det som från början varit styrande för organisationens existens.

I tillägg till det ovan nämnda, har Hizbollah det senaste åren etablerat sig som en aktör på den internationella terrorscenen, med attacker eller försök till attacker från Thailand till USA, Inte sedan 1980-talet har rörelsen varit så aktiv i Europa heller. Förutom Bulgarien och Cypern har Hizbollah utfört operationer i till exempel Grekland och när det gäller att finansiera sin verksamhet har rörelsen varit aktiv i penningtvätt, narkotikahandel samt illegal vapenhandel, något som också uppmärksammats av diverse europeiska brottsbekämpande myndigheter samt av Interpol och Europol.

Och sammanhanget kan också nämnas Hizbollhas nära förbindelser med Assads regim i Syrien. EU har omedelbara intressen i Mellanösterns stabilitet och få aktörer deltar så aktivt i att undergräva den regionala säkerheten som Hizbollah. Ett annat fikonlöv som EU gömt sig bakom för att undvika terrorstämpeln är att Hizbollah sedan 1980-talet inte utfört terrordåd i Europa. Men sedan Bulgarien nu pekat ut Hizbollah som skyldig till terrorattacken i Burgas förra sommaren, och sedan en annan terrorattack på Cypern stoppades (en person – som också erkänt medlemskap i Hizbollah – sitter anhållen på Cypern, anklagad för förberedelse till brott och rättegången pågår i Limassol) håller inte heller det argumentet. Det förtjänar också att påminna om att Europol redan klassar Hizbollah som ” a terrorist entity” i sin interna databas.

En stämpling av Hizbollah som terrororganisation skulle också ge europeiska länder möjligheter att påbörja specifika efterforskingar över organisationens verksamhet i Europa samt visa att det blir konsekvenser av att utföra terrorattacker och att försöka sudda ut gränserna mellan terrorism och politik. Halvmesyrer – som att enbart stämpla Hizbollahs ”militära gren” – kommer inte att påverka Hizbollah alls.

Det är hög tid att även EU:s politiska delar tar sitt ansvar och vidtar konkreta åtgärder för att förhindra och bekämpa Hizbollahs fortsatta brotts- och terrorverksamhet, i Europa och annorstädes.

MAGNUS NORELL

Adjunct Scholar vid the Washington Institute for Near East Policy i Washington DC samt Senior Policy Advisor vid the European Foundation for Democracy i Bryssel.