Elever, föräldrar och skattebetalare är återigen på väg att bli grundlurade av politiker i våra kommuner, även om det sker i vackra väl omskrivna ordalag.
Är lärare att ses som en resurs om än skolans viktigaste lika som bär eller är de individer var och en unika i sin yrkesutövning? (kan man kalla en anställd individ idag en resurs lika som man gör om en maskin eller en byggnad, är det nästan jämställbara storheter i en kommunpolitikers begreppsvärld?)
Får vi en bättre skola om lärarna har större närvaroplikt på arbetsplatsen eller försöker våra politiker att lösa andra problem än undervisnings problem med ett nytt arbetstidsavtal?
Återigen försöker politiker ta kontroll över något som, om de skulle få mer kontroll ej kommer att skapa mer värde för samhället och politikernas uppdragsgivare, vi skattebetalare. Vad syftar politikernas önskemål om att reglera arbetstiden än mer för lärare till? En än starkare kontroll över vad en professionell yrkesgrupp gör i varje stund av en veckoarbetstid skall göra skolan bättre anser de. Detta för att kunna kraftfullt styra och därmed i värsta fall än mer kväva arbetslusten och entreprenörskapet hos en professionell yrkesgrupp, lärarna, som ej på något sätt kan betjänas i sin yrkesutövning av än mer regler än de redan är omgärdade av. Skolan behöver mer motiverade lärare inte mer kontrollerade.
Den frihet som professionella yrkesgrupper behöver kring sin yrkesutövning är en nödvändig frihet som ett kreativt arbete kräver och som de flesta yrken i dag kräver. En bra lärare utvecklar inte sin yrkesutövning strikt schema- och lokalbundet liksom inte en bra författare eller politiker ej heller arbetar effektivt inom ramen för ett strikt arbetstidsavtal, där man stämplar in sin tid när man kommer och ser till att man är på arbetsplatsen 40 timmar i veckan under av chefen kontrollerade former. Detta är än mer absurt i dag när många yrkesutövare på vår totala arbetsmarknad kan nyttja flexibiliteten i att arbeta utan bundenhet till kontoret tack vare vårt elektroniska samhälle. När det samtidigt sker en rörelse mot mer enskilt ansvarstagande för arbetstid och att leverera rätt resultat i tid så driver svenska kommunpolitiker en kampanj att låsa lärarna vid skolan i högre grad än vad som är möjligt i dag med gällande arbetstidsavtal. Detta saknar all relevans i förhållande till den kommunala skolans yttersta mål, att bedriva kvalificerad undervisning till barn och ungdomar.
Finn sätt att utvärdera lärarnas resultat istället, vad är en god prestation av en lärare, hur ska den bedömas, hur ska den belönas, hur ska en dålig prestation bedömas och åtgärdas? Individuella löner är en väg fram i detta, men då måste också relevanta mått på prestationer utvecklas och användas för att ett sådant system ej skall grunda sig på en chefs godtycklighet och mått som ej har relevant bäring på prestation.
Lägg kraften på att motivera lärare att göra ett än mer kvalitativt arbete, inte nödvändigtvis ett mer kvantitativt som en målsättning. Ett sätt är givetvis att bedöma elevernas resultat och framgång i sina framtida studier, lärare skall sannolikt i det fallet bedömas utifrån ett 3-5 års perspektiv resultatmässigt där elevernas framgång är mätbara på ett tydligare sätt än vad ett 1-års perspektiv kan ge.
Vi behöver en skola som levererar bra utbildning till våra elever, låt de professionella lärarna och skolledarna tillsammans komma fram till hur detta skall ske utifrån de resurser de har tilldelats.
Kommunpolitiken har gjort sitt i skolan i dag. Sedan 1989 har vi haft ett moras kring skolan och vår svenska skolpolitik är i dag urvattnad och sedan många år fokuserad på allt utom undervisning och pedagogik. Vi kan i dag med lätthet utvärdera vad det givit kvalitativt att överlåta skolan till kommunerna 1989, det är kanske dags att göra den utvärderingen från riksdagens sida för att se om vi har rätt styrning av skolan för att uppnå de mål riksdagen uppsatt för skolan. Varför behöver vi exempelvis kameror i skolan i dag för att övervaka våra elever, är det frukten av en lyckosam skolpolitik? Det är dags att ompröva en hel del av skolpolitiken nu. Det handlar definitivt inte idag primärt om lärarnas arbetstid om vi ska skapa en bättre skola.
MATS-OLA BYDELL
förälder, f d elev, lärare, rektor och skolchef, konsult inom ledningsutveckling Korn/Ferry International
